Handikappad eller inte, det är frågan?!

Var på bok- & biblioteksmässan med en kollega i fredags. Det var premiär för mig att besöka mässan. Många böcker, mycket folk och oerhört mycket att bli inspirerad över. Det finns så många olika duktiga människor runt omkring i vårt samhälle. Jag blev särskillt imponerad av Fot- och munmålarnas förening. Först blev jag lite konfunderad då jag trodde att de målade på och inte med munnar och fötter. Det känndes lite konstigt att ha en förening som målar på sina munnar och fötter. I deras monter satt Lena-Maria Klingvall (som för övrigt gjorde ett strålande intryck i "Här är ditt liv i söndags"), och målade smått otroligt vackra tavlor. I montern fanns också andra alster som uppenbarligen var målade av människor som inte använder sig av händerna när de målar.

Vem är det som är handikappad kan man fundera över? Jag skulle inte med all tid och tålamod i världen kunna åstadkomma något så vackert trots att jag har två fungerande händer, och känner mig i det sällskapet väldigt handikappad. En del människor kallas för utvecklingsstörda, andra normalstörda. Vad som är normalt och ickenormalt är inte helt enkelt att komma underfund med. Vore det inte underbart om vi alla kunde se varandras möjligheter och gåvor istället för att stirra oss blinda på svårigheter och misslyckanden? Jag tror att världen skulle vara en mycket bättre plats om vi gjorde det!

Hjärtat på rätta stället?!

"Låt hjärtat vá med, glöm för all del inte det..."

Ungefär så går en kännd sångstrof ofta framförd av Sonja Zederbrandt (undrar om hon stavas så?). Det är en klämmig sång med ett bra budskap. Idag har jag tillbringat förmiddagen med att demonstrera Hjärt- & Lungräddning och Hjärtstartare för omkring 3000 besökare på Skogens och Friskvårdens dag i Skövde. En hjärtstartare är en automatisk apparat som i stort sett vem som helst kan använde. Dessa apparater börjar nu bli vanligare i vårt samhälle. Det tycker jag är bra. Överlevnadschanserna ökar med 50% vid plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus om den drabbade personen kan få tidig hjälp och en strömstöt från maskinen inom några minuter. Maskinen ger enkla muntliga instruktioner till den som använder den. En hjärtstartare är så lätt att använda att vem som helst klarar av att använda dem. Det handlar egentligen mer om mod än om kunskap om hjärtstartaren skall kunna komma till användning.

En fråga väl värd att ställas i det moderna samhället är om vi har hjärtat på rätta stället? Vill vi hjälpa en människa i behov av hjälp? Alla behöver kanske inte få hjälp att starta sitt fysiska hjärta, ibland kanske det är den inre människan som behöver hjälp. När den inre människan får problem och dess hjärta stannar bildligt sätt finns det tyvärr ingen automatisk maskin som kan hjälpa oss att hjälpa med tydliga instruktioner. Men kanske så finns det en inre röst där ändå redo att guida oss när det är den inre människan som inte mår så bra. Lyssnar du till din inre röst och har du modet att följa dess instruktioner?

Jag bara älskar hösten!!

Hösten är en underbar årstid. Klar och hög luft, vackra färger och inte minst en massa godsaker att hämta in från skog och trädgård. Natten mellan fredag och lördag tillbringades med att rensa och förvälla en massa taggsvamp och kantareller som min kära hustru hämtat i skogen. Blir gôtt det så småningom. Lördagens huvudattraktion var att försöka förpassa en massa äpplen från trädet till köket. Så småningom vankas det äppeldricka, äppelmos och kanske även en äppelpaj. Det blir mumma det!
Jag måste säga det igen: Jag bara älskar hösten!!

Våren kommer snart

Dax att krypa ur sitt ide, nu kommer våren. Jag måste försöka ta tag i mitt liv och bloggandet igen. Det känns som om den senaste tiden bara varit seg och jobbig. Jag tänker inte på kylan och snön, det har snarare varit räddningen. Tänk så mörkt det hade varit utan all snö, usch usch. För mig har snarare segheten och mörkret sitt ursprung i ett inre kaos. Vem är jag och vart är jag på väg, är frågor som snurrar i mitt liv just nu. Svaren verkar inte vilja komma till mig så snabbt som jag skulle önska, men jag tror trots allt på en ljusning så småningom. På samma sätt som våren kommer efter vintern så tror jag på bättre tider. Precis som våren kommer efter vintern så tror jag på en bättre morgondag.

Leva i nuet?

Vi är nu drygt en vecka in i det nya året. Vi har fått påbörja en ny (nästan) oskriven almanacka där vi har möjligheten att fylla på med aktiviteter, nödvändiga och inte nödvändiga. Jag har räknat ut att jag under det kommande året kommer att köra cirka 200 tvättar och 100 diskmaskiner. Den tanken kan göra mig trött då vare sig disk eller tvätt är det roligaste som finns... Jag vet inte hur det är med dig, men jag funderar extra mycket så här års på vart mitt liv håller på att ta vägen. Vad har jag gjort med mitt liv? Vad vill jag egentligen med mitt liv? Vart är jag på väg? Kommer jag någonsin "bli" något någongång? Frågorna rör både det sociala och mig som person, de spänner mellan fritid och yrkesroll, mellan faniljeliv och offentlighet. Men ger det så mycket, alla frågor och oro? Förmodligen inte så mycket som det kostar.

Det är självklart så att vi ibland måste planera lite för framtiden. Vi behöver tänka över morgondagens agenda så att vi kan ordna för en del av de behov som vi tror skall uppkomma: mat och kläder till exempel. Det är heller inte så smart att låta bli att tanka bilen innan vi åker från stan om bensinen bara räcker hem. Någon gång skall jag förmodligen använda bilen igen. Men jag tror att vi är alldeles för dåliga på att leva i nuet. Vi funderar och oroar oss både över det som kommer och för det som har varit. Vi plarerar så mycket varje dag att vi inte har tid att genomföra det vi planerat sedan tidigare.

Bibeln säger oss att vi inte skall oroa oss för morgondagen. Vi borde leva mer i nuet helt enkelt. Om vi stannar upp lite och tänker efter en smula så räcker den dag som är nu att leva i. Vi kan glädjas över allt det som vi faktiskt har, här och nu, istället för att oroa oss för det som kanske kommer imorgon. Jag är glad för och njuter av, att ha en underbar familj, ett fint hem, mat i kyl och skafferi och att för tillfället få studera och utveckla mig själv på områden som jag tycker är spännande och intressanta. Att få vara med min familj och att få utveckla mig själv och andra ger mig livslust och glädje. Vad har du att glädjas över och leva för?