Låt elden brinna!

Nu är det höst, och det känns som om allting blir så tråkigt. Det känns kallt och grått både ute och inne. Jag undrar ibland om inte denna kyla ibland griper tag i oss inombords också. Vi blir kalla, nedstämda och oroliga till sinnet. En värmande hälsning så här i höstrusket får bli:

Låt elden brinna!

Elden ger ljus och värme, men den behöver underhållas. Tre saker behövs för eld: syre, bränsle och värme. Syret är något som omger oss och ger liv. Bränslet får symbolisera det vi fyller våra liv med. Värmen får vi av gemenskap. Hur ser din eld ut? Är det bra "innehåll" i dit liv så att lågan brinner klar, eller fattas det något för att elden skall kunna brinna?

Nu blir det fredagsmys!!

Ännu en vecka börjar närma sig sitt slut. Om en liten stund får de flesta av oss lägga ner arbetet för välbehövlig vila och rekreation. Vad som får en människa att vila och bli rekreerad varierar från individ till individ. En del återfår krafter av att motionera, andra jobbar i trädgården och några vill bara ta det lugnt, kanske tillsammans med en god bok. Personligen har jag lite svårt att bara ta det lugnt och inte göra någonting. Som tur är så är jag omgiven av en bra familj och goda vänner som säger till mig att ta det lite lugnt, och sanningen att säga, när jag väl gör det så brukar det kännas rätt skönt. Den här helgen skall förhoppningsvis bli en sådan helg, där jag bara får vara och ta det lugnt.

Jag tror att det är viktigt att vi var och en hittar de där små sakerna i vardagen som får oss rekreerade, vad det än må vara. Då kan vi fylla på våra förråd och livet blir gladare att leva. Det är också oerhört viktigt att vi har vänner omkring oss som inte bara är ja-sägare utan sanningssägare.

Mitt råd till dig är att verkligen ta reda på vad som ger dig energipåfyllning, och gör detta så ofta som det behövs. Ser du också till att omge dig med sanna vänner och dessutom vara en sann vän själv, så ska du få ett rikt liv.

Hemlängtan...

Det är ofrånkomligt att så här i Alla helgona tid tänka på nära och kära som har lämnat jordelivet. Jag tänker då mest på min kära lilla mamma som har lämnat mig sedan fem år tillbaka. Jag saknar min mamma, väldigt mycket... Jag saknar att hon inte får vara med och uppleva mina barns utveckling och hur de växer upp. Jag skulle så gärna vilja att hon kunde få vara med när vi i vår familj bakar, lagar mat, pysslar och handarbetar, intressen som jag vet att vi delar. Jag saknar att få komma hem till min mamma på besök ibland. Att det där finns ett öppet hem där jag alltid är välkommen , ett hem där maten eller fikat väntar på att få bli framdukat.

Nu kommer jag inte få det just de där sakerna, för mamma har lämnat sin jordiska tillvaro. Kanske är det bara en romantisk dröm, som känns så där bra, bara för att den inte går att uppfylla... Men en sak har jag kommit fram till mitt i all saknad och sorg. Jag får inte tillbaka det där öppna hemmet hemma hos min mamma, men jag kan få vara ett sådant hem för någon annan. Jag kan ge den gåvan till människorna runt omkring mig. Jag proklamerar härmed mitt hem för öppnat! "Mitt hem är ditt hem" brukar det ibland stå på små broderade bonader och så vill jag att det skall vara skrivet över dörren till oss också.

Bland det sista som jag kommer ihåg att jag och mamma pratade om så var det just hem. Mamma som var sjuk hade den sista tiden flera olika "hem" där hon bodde. Vårt hus i Ljungstorp var hemma, hennes servicelägenhet där hon bodde den sista tiden var hemma och även sjukhuset där hon tillbringade mycket tid blev som ett hem för henne. Det sista som jag kommer ihåg att mamma sa var att hon längtade hem. Det var inte till något av de hemmen som jag nämnde tidigare, nej det var till ett annat hem som mamma längtade. Hon längtade hem till sitt himelska hem, hem till Gud....