Sitter på Stellas Lekland i Skövde och avslutar höstlovet tillsammans med familjen. Men varför bloggar du då istället för att leka med dina barn, kanske du tänker och det kan man ju tänka men jag har lekt en stund och vilar nu lite. Barnen har som bekant oftast mer energi än vi vuxna. Den senaste veckan har som sagt var varit höstlov och då har vi försökt vara lite lediga som familj. Det är rätt skönt att så där mitt i en fartfylld höst få ta lite paus och bara vara.
Den här helgen är inte bara sista helgen på höstlovet det är också alla helgona helgen. En helg då vi ofta tänker tillbaka på tid som har varit och minns nära och kära som lämnat oss. Vi tittade på "Så mycket bättre" på TVn igår och Magnus Uggla sjöng en sång av Olle Ljungström dedicerad till sin pappa. Inte ett öga var torrt vid inspelningen och jag får erkänna att jag blev starkt berörd själv. Sången och framförandet slog an något i mig som var oerhört starkt.
Jag vill inte säga att livet är orättvist mot mig, jag har mer än jag behöver och är oerhört välsignad med familj och vänner, men det finns stunder då jag ställer frågan varför livet blir som det blir. Varför fick inte mina barn ha kvar världens bästa farmor? Ingen lagade så bra mat, bakade så mycket godsaker och läste så bra sagor som hon. Varför är barnens farfar om än fortfarande vid liv på många sätt borta för oss? Han som alltid fanns där och ställde upp, som stöpte ljus och gjorde julgodis inför varje jul. Varför....
Det finns nog inga svar som räcker till för att vi ska kunna förstå. Men jag vet att både mamma och pappa har det så oerhört bra där de är just nu. De saknar inget. Vi har det också oerhört bra när man tänker efter. Jag har lärt mig att fixa i köket av far och mor. Jag kan faktiskt både stöpa ljus och koka julgodis själv och tror att jag lärt mig att ställa upp och finnas där för de som behöver mig. Tänk om vi kunde samla ihop den sorg och den oro vi ibland känner och vända den till något positivt? Det tro jag skulle vara fantastiskt!
Jag kan sakna mamma så att det gör ont och sorgen över pappas sjukdom kan ibland nästintill förlama mig och så måste det få vara. Men jag låter det inte stanna där. Jag använder kraften i de känslorna och ska göra allt vad jag förmår för att ge mina barn och de som står mig nära härliga upplevelser och goda minnen. Nu närmar vi oss jul med allt vad det innebär av stress och förväntan. Men jag tänker inte fastna i det! Nej här ska bakas, kokas godis, stöpas ljus och fixas! Inte för att jag borde eller måste utan för att jag vill.
- Posted using BlogPress from my iPad
söndag 4 november 2012
fredag 27 juli 2012
Livet är rätt gott just nu!
Nu är jag halvvägs in i semestern och det känns helt ok! Dagarna varvas med pyssel i trädgården, häng med familjen och små utflykter. Idag for sonen till en kompis medan jag, frugan och tösen gjorde en utflykt till Hjo. Där badade vi, åt glass och köpte fisk. Alltså ett typiskt besök i den mysiga staden Hjo. Det brukliga för vår familj är att köpa rökt sik, men då den var slut för dagen fick det bli en färsk öring istället. Denna tillagades på vår grillplats och avnjöts med färskpotatis, gräddfil och gräslök.
Fredagsmys deluxe kan jag säga! Nu ska vi bara klura ut vad vi ska göra med resten av semestern. Barnen vill gärna göra en tur med övernattning i stuga eller hotell och Stockholm känns lockande. I övrigt tänker jag nog lunka på och varva pyssel i trädgården, häng med familjen och små utflykter.
Fredagsmys deluxe kan jag säga! Nu ska vi bara klura ut vad vi ska göra med resten av semestern. Barnen vill gärna göra en tur med övernattning i stuga eller hotell och Stockholm känns lockande. I övrigt tänker jag nog lunka på och varva pyssel i trädgården, häng med familjen och små utflykter.
torsdag 19 juli 2012
Semester = kroppsarbete!
Nu är jag snart färdig med min första riktiga semestervecka. Tiden bara flyger fram och vi njuter för fullt hela familjen. Det sägs att det är dåligt semesterväder i år men jag vet inte om jag håller med. Vi har hunnit med att bada både i sjö och i hav, det är mest kortärmat och kortbyxor i tvätten och vi tillbringar större delen av dagarna utomhus i vår trädgård. Kort sagt så tycker jag att vi har en rätt bra sommar även om det kunde vara några grader varmare.
De senaste dagarna har jag ägnat åt kroppsarbete. Jag kan inte säga att det var riktigt meningen men det blev bara så. Det började med att jag och frugan i tisdags gick ett varv i trädgården för att se vad som vi behövde göra under sommaren och innan jag visste ordet av så åkte sågen fram och ett antal träd och en halv syrenhäck försvann. Det var bara att åka in till stan och hyra en släpkärra för bortforsling av ris och annat skräp. Vi har nu en något luftigare trädgård som dessutom ståtar med ett nyöppnat loppis. Loppiset drivs att sonen och tösen, men innebar lite snickarhjälp från min sida.
En del skulle säkert tycka att det känns pressande och stressande att ha en massa jobb hängande över sig på semestern, men det tycker inte jag. Nu menar jag inte vanligt arbete utan olika uppgifter som behöver åtgärdas när man bor i hus med trädgård. För mig som kontorsråtta är det riktigt skönt att få ta på mig blåkläderna och använda kroppen lite.
De senaste dagarna har jag ägnat åt kroppsarbete. Jag kan inte säga att det var riktigt meningen men det blev bara så. Det började med att jag och frugan i tisdags gick ett varv i trädgården för att se vad som vi behövde göra under sommaren och innan jag visste ordet av så åkte sågen fram och ett antal träd och en halv syrenhäck försvann. Det var bara att åka in till stan och hyra en släpkärra för bortforsling av ris och annat skräp. Vi har nu en något luftigare trädgård som dessutom ståtar med ett nyöppnat loppis. Loppiset drivs att sonen och tösen, men innebar lite snickarhjälp från min sida.
En del skulle säkert tycka att det känns pressande och stressande att ha en massa jobb hängande över sig på semestern, men det tycker inte jag. Nu menar jag inte vanligt arbete utan olika uppgifter som behöver åtgärdas när man bor i hus med trädgård. För mig som kontorsråtta är det riktigt skönt att få ta på mig blåkläderna och använda kroppen lite.
fredag 29 juni 2012
Bakis på oplanerad ledighet
Jag skulle egentligen befinna mig på scoutläger nu tillsammans med min son och ca 4000 andra scouter sedan i tisdags. Nu gör jag inte det utan är hemma istället, men imorgon bär det i alla fall iväg. Anledningen till denna försening är att sonen och hustrun har varit sjuka och varken vi eller någon annan ville riskera smittspridning bland alla lägerdeltagarna. Tack och lov fanns det goda människor som ställde upp och hjälpte mina ledarkollegor på lägret.
Det har dock inte varit så dumt att vi varit hemma och oplanerat lediga i några dagar. Jag känner att kroppen är rätt trött efter en intensiv vår och början på sommaren. Längtar faktiskt rätt så mycket efter semester just nu! De senaste dagarna har jag tillåtit mig själv att ta det rätt lugnt. Vi har grejat en del i trädgården, gjort i ordning arbetsrummet och bara varit tillsammans som familj. Skönt och välbehövligt!
Egentligen borde jag känna mig på topp nu. Vi har det bra både som par och familj nu, jag har förmånen att få jobba med det som engagerar mig mest här i livet, sommaren är här och jag har underbar ledighet att se fram emot. Ändå känns det rätt tomt inombords. Efter att funderat en stund så tror jag att jag är bakis. En fulltecknad vår har avslutats med en intensiv Nyhemsvecka och när jag nu fick oväntat ledigt tog jag slut på något sätt. Efter att jag insett detta så känns det faktiskt inte så tomt, det är ju faktiskt bara en rätt normal reaktion. Ta hand om er!
Det har dock inte varit så dumt att vi varit hemma och oplanerat lediga i några dagar. Jag känner att kroppen är rätt trött efter en intensiv vår och början på sommaren. Längtar faktiskt rätt så mycket efter semester just nu! De senaste dagarna har jag tillåtit mig själv att ta det rätt lugnt. Vi har grejat en del i trädgården, gjort i ordning arbetsrummet och bara varit tillsammans som familj. Skönt och välbehövligt!
Egentligen borde jag känna mig på topp nu. Vi har det bra både som par och familj nu, jag har förmånen att få jobba med det som engagerar mig mest här i livet, sommaren är här och jag har underbar ledighet att se fram emot. Ändå känns det rätt tomt inombords. Efter att funderat en stund så tror jag att jag är bakis. En fulltecknad vår har avslutats med en intensiv Nyhemsvecka och när jag nu fick oväntat ledigt tog jag slut på något sätt. Efter att jag insett detta så känns det faktiskt inte så tomt, det är ju faktiskt bara en rätt normal reaktion. Ta hand om er!
lördag 16 juni 2012
Nyhem i år igen!
Så nu är vi igång igen. Sedan ett drygt dygn är årets Nyhemsvecka i full gång. För mig och min familj är det sedan ett antal år tradition att tillbringa midsommarveckan på Nyhem, strax utanför Mullsjö. Jag hjälper till som producent på Radio Nyhem. Vi sänder de flesta samlingarna från Nyhemshallen och däremellan försöker vi bjuda lyssnarna på spännande reportage och samtal med intressanta gäster. Lyssnarna når oss via webben eller en lång rad närradiostationer runt om i landet som sänder ut konferensen i sina stationer. Det är ett intensivt arbete men fantastiskt givande och roligt.
Jag har vid några tillfällen frågat familjen om vi skulle göra något annat den här veckan men svaret har varit entydigt NEJ! Barnen älskar att vara på Nyhem och kan inte tänka sig att starta sommaren på något annat sätt. Det är en trygg och skön miljö där de lätt kan ta egna initiativ och välja sysselsättning efter humör och känsla. Jag och frugan trivs också här och det är verkligen är förmån att få tillbringa några dagar i början på sommaren här och höra goda talare och möta kära vänner.
Jag har vid några tillfällen frågat familjen om vi skulle göra något annat den här veckan men svaret har varit entydigt NEJ! Barnen älskar att vara på Nyhem och kan inte tänka sig att starta sommaren på något annat sätt. Det är en trygg och skön miljö där de lätt kan ta egna initiativ och välja sysselsättning efter humör och känsla. Jag och frugan trivs också här och det är verkligen är förmån att få tillbringa några dagar i början på sommaren här och höra goda talare och möta kära vänner.
tisdag 12 juni 2012
Digitala (o)möjligheter
Den som någon gång tittat in på den här bloggen har nog förstått att jag inte riktigt lyckats hitta hela vägen vad jag vill med mitt bloggande. Å ena sidan skulle jag vilja skriva av mig sådär mitt i vardagen, å andra sidan får jag lätt lite skrivkramp då jag gärna vill vara lite litterär i mitt skrivande. Jag har ju alla möjligheter att få skriva precis det som ligger på mitt hjärta. "Skärp dig och skriv bara!" Så skulle man då kunna säga till mig. "Det lär ju aldrig lossna om du aldrig skriver!" Sagt och gjort, jag får väl skärpa mig och bara skriva något även om det inte blir så där bra som jag drömmer om. Övning ger ju som bekant färdighet.
Jag är nu på väg hem från Göteborg tåget. Jag har tillbringat eftermiddagen på Världskulturmuseet där det var ett seminarium om socialamedier. Bland annat så föreläste en kille om e-böcker och de utmaningar som bibliotek och andra aktörer ställs inför. Vi är mitt i en utveckling som gör att det aldrig har varit enklare att sprida till exempel böcker via den digitala världen och allting har blivit så tillgängligt. Hela världen är på något sätt bara en knapptryckning bort. Detta borde innebära frihet och möjlighet för alla att både få tillgång till och att själv skapa det skrivna ordet. Inte nog med att vi enkelt kan skriva själva vi kan också få spridning på våra verk på ett helt fantastiskt sätt. Ändå pratas det mest om det motsatta, hur företag och institutioner ska kunna ha kontroll på materialet och hur man skall kunna begränsa och styra individens handlande. Spännande och inspirerande frågor som jag tror vi får anledning att återkomma till.
Bjuder på en bild tagen från mitt "kontorsfönster" idag. Det finns vissa fördelar med att resa mycket i tjänsten. Det underbara svenska landskapet är en av dem.
Jag är nu på väg hem från Göteborg tåget. Jag har tillbringat eftermiddagen på Världskulturmuseet där det var ett seminarium om socialamedier. Bland annat så föreläste en kille om e-böcker och de utmaningar som bibliotek och andra aktörer ställs inför. Vi är mitt i en utveckling som gör att det aldrig har varit enklare att sprida till exempel böcker via den digitala världen och allting har blivit så tillgängligt. Hela världen är på något sätt bara en knapptryckning bort. Detta borde innebära frihet och möjlighet för alla att både få tillgång till och att själv skapa det skrivna ordet. Inte nog med att vi enkelt kan skriva själva vi kan också få spridning på våra verk på ett helt fantastiskt sätt. Ändå pratas det mest om det motsatta, hur företag och institutioner ska kunna ha kontroll på materialet och hur man skall kunna begränsa och styra individens handlande. Spännande och inspirerande frågor som jag tror vi får anledning att återkomma till.
Bjuder på en bild tagen från mitt "kontorsfönster" idag. Det finns vissa fördelar med att resa mycket i tjänsten. Det underbara svenska landskapet är en av dem.
söndag 6 maj 2012
Hajk i helgen
Sitter i köket med lite semesterfeeling. Semesterfeelingen beror mest på att jag knaprar på kanelknäcke, vilket tillsammans med en god bok är utmärkt sällskap i förtältet på semesterkvällarna när resten av familjen kommit till ro. Nu har jag inte semester och sitter inte i något förtält heller för den delen, men familjen den har kommit till ro och jag väntar bara på att tvättmaskinen skall gå färdigt innan jag får gå och lägga mig.
Den gångna helgen har jag tillbringat på hajk med Royal Rangers, RR. Det är pingstkyrkans variant på scouter. Jag och frugan har förmånen att ha hand om ett gäng härliga ungar i åldern 10-12 år. Under terminerna möter vi de små juvelerna varje torsdagskväll. Det är helt fantastiskt! Man kan vara helt slut innan man kommer till en samling med RR och lämna den med nya krafter.
I början av veckan pekade väderprognosen på minusgrader och stor risk för nederbörd. Det kändes inte som ett optimalt hajkväder och viss oro infann sig bland ledarkollegorna. Men en klok ledare citerade någon i den äldre generationen som brukade säga: "Människor spår, men Gud han rår!" På det ordet vilade vi och helgens väder blev ganska så bra, det var inga minusgrader och ingen snö i alla fall. Vi har haft en härlig helg med mycket skoj och en hel del allvar. En viktig del i RR är att dela den kristna tron. Det är en fantastisk upplevelse att få vardagens bekymmer och be tillsammans med ett gäng ungar varje torsdags kväll. Nu är det sommarlov för RR och vi får inte träffa våra ungar på ett tag. Men tiden går ju som bekant rätt fort och det tar inte lång stund innan vi sitter där på hajkplatsen igen.
Den gångna helgen har jag tillbringat på hajk med Royal Rangers, RR. Det är pingstkyrkans variant på scouter. Jag och frugan har förmånen att ha hand om ett gäng härliga ungar i åldern 10-12 år. Under terminerna möter vi de små juvelerna varje torsdagskväll. Det är helt fantastiskt! Man kan vara helt slut innan man kommer till en samling med RR och lämna den med nya krafter.
I början av veckan pekade väderprognosen på minusgrader och stor risk för nederbörd. Det kändes inte som ett optimalt hajkväder och viss oro infann sig bland ledarkollegorna. Men en klok ledare citerade någon i den äldre generationen som brukade säga: "Människor spår, men Gud han rår!" På det ordet vilade vi och helgens väder blev ganska så bra, det var inga minusgrader och ingen snö i alla fall. Vi har haft en härlig helg med mycket skoj och en hel del allvar. En viktig del i RR är att dela den kristna tron. Det är en fantastisk upplevelse att få vardagens bekymmer och be tillsammans med ett gäng ungar varje torsdags kväll. Nu är det sommarlov för RR och vi får inte träffa våra ungar på ett tag. Men tiden går ju som bekant rätt fort och det tar inte lång stund innan vi sitter där på hajkplatsen igen.
tisdag 1 maj 2012
Stannar upp mitt i våren!
Hejsan svejsan!
Någon mer än jag som känner att tiden gått alldeles för fort den här vårterminen? Det är redan maj och jag tycker inte det var länge sedan som jag kastade ut julgranen och hade en hel vår att se fram emot. Nu är snart sommaren här och årets turer med husvagnen är redan inbokade. Ibland tänker jag att det vore skönt att bara stanna upp och njuta av livet, fånga dagen bara. Ibland gör jag det. Tänker inte alltså, utan stannar bara upp. Det är så skönt när det händer.
Idag var en sådan dag då jag bara njöt av livet. Ungarna grejade med sitt och jag och frugan grejade i trädgården. Vädret har varit sagolikt och humöret har varit gott. Arbetet idag har varit fokuserat på omplantering i vår köksträdgård. Det var närmare bestämt kryddträdgården som fick sig en rejäl ansiktslyftning.
Jag är så tacksam över mitt liv! Jag har en underbar familj, ett fantastiskt jobb, härliga vänner och ett riktigt bra hem. Vet ni vad? Det gör mig inget att dagarna ibland passerar lite fort. Dagarna som passerar är ju mitt liv och jag älskar det! Imorgon går jag i kloster ett par dagar, ska bli intressant!
Någon mer än jag som känner att tiden gått alldeles för fort den här vårterminen? Det är redan maj och jag tycker inte det var länge sedan som jag kastade ut julgranen och hade en hel vår att se fram emot. Nu är snart sommaren här och årets turer med husvagnen är redan inbokade. Ibland tänker jag att det vore skönt att bara stanna upp och njuta av livet, fånga dagen bara. Ibland gör jag det. Tänker inte alltså, utan stannar bara upp. Det är så skönt när det händer.
Idag var en sådan dag då jag bara njöt av livet. Ungarna grejade med sitt och jag och frugan grejade i trädgården. Vädret har varit sagolikt och humöret har varit gott. Arbetet idag har varit fokuserat på omplantering i vår köksträdgård. Det var närmare bestämt kryddträdgården som fick sig en rejäl ansiktslyftning.
Jag är så tacksam över mitt liv! Jag har en underbar familj, ett fantastiskt jobb, härliga vänner och ett riktigt bra hem. Vet ni vad? Det gör mig inget att dagarna ibland passerar lite fort. Dagarna som passerar är ju mitt liv och jag älskar det! Imorgon går jag i kloster ett par dagar, ska bli intressant!
torsdag 5 april 2012
Ledighet är inte så dumt...
Hej igen!
Det här inlägget har ingen ambition att bli filosofiskt. (I och för sig har väl sällan inlägg den ambitionen i sig själva, det är rimligen författarens ambitioner som speglas i texten...) Efter att ha jobbat både på lördagen och söndagen i helgen som gick unnade jag mig lite ledigt i början på veckan. Ingen väckarklocka påslagen och inga tider att passa. Det var skönt och gav mersmak. För att inte bli bortskämd gjorde jag en riktigt ordentlig arbetsdag igår.
Jag startade hemifrån strax före sju på morgonen och landade hemma vid halv två på natten. Tur att inte alla dagar är sådana för då hade dagarna blivit lätträknade skulle jag tro. Men jag vill inte klaga! Gårdagen innehöll möten med härliga kollegor i Göteborg och avslutades med kompetensutveckling i form av föreställningen Bibeln på Göteborgs Statsteater. Det var en mycket tänkvärd och sevärd uppsättning. Det är inte en helt enkel uppgift att förmedla Bibelns berättelse i en pjäs, men jag tycker att man lyckades väldigt bra. Har du dryga fyra timmar över någon dag så är de väl investerade på den pjäsen.
Nu sitter jag här på tåget mot Göteborg igen. Det blev inte så många timmar på kudden inatt kan jag säga. Tur att dagen är halv arbetsmässigt sett! Jag tror inte jag behöver säga att jag inte har något emot att gå på ledighet i eftermiddag igen.
Det här inlägget har ingen ambition att bli filosofiskt. (I och för sig har väl sällan inlägg den ambitionen i sig själva, det är rimligen författarens ambitioner som speglas i texten...) Efter att ha jobbat både på lördagen och söndagen i helgen som gick unnade jag mig lite ledigt i början på veckan. Ingen väckarklocka påslagen och inga tider att passa. Det var skönt och gav mersmak. För att inte bli bortskämd gjorde jag en riktigt ordentlig arbetsdag igår.
Jag startade hemifrån strax före sju på morgonen och landade hemma vid halv två på natten. Tur att inte alla dagar är sådana för då hade dagarna blivit lätträknade skulle jag tro. Men jag vill inte klaga! Gårdagen innehöll möten med härliga kollegor i Göteborg och avslutades med kompetensutveckling i form av föreställningen Bibeln på Göteborgs Statsteater. Det var en mycket tänkvärd och sevärd uppsättning. Det är inte en helt enkel uppgift att förmedla Bibelns berättelse i en pjäs, men jag tycker att man lyckades väldigt bra. Har du dryga fyra timmar över någon dag så är de väl investerade på den pjäsen.
Nu sitter jag här på tåget mot Göteborg igen. Det blev inte så många timmar på kudden inatt kan jag säga. Tur att dagen är halv arbetsmässigt sett! Jag tror inte jag behöver säga att jag inte har något emot att gå på ledighet i eftermiddag igen.
Location:Järnvägsgatan,Stenstorp,Sverige
onsdag 4 april 2012
På vandring i barndomens landskap
"Egen reflektion" stod det bokat en hel dag i min almanacka förra veckan. Det var skönt och välbehövligt. Jag packade min ryggsäck, knöt mina vandringskängor och gav mig ut på ett strövtåg i min barndoms hemtrakter. På många sätt så vandrade jag på välkänd mark, fast ändå inte.
Det fanns platser där jag väl kände igen mig, de såg ut precis som i mitt minne. Andra platser var förändrade. En del ställen där det tidigare varit djup skog var nu förvandlade till öppna vidder med vidunderlig utsikt. Andra platser som i mitt minne varit ljusa och öppna hade förvandlats till snårig och tätvuxen skog. Samma stig och samma platser men en helt annan upplevelse.
I helgen initierades ett fantastiskt samtal i den digitala världen om hur det är att vara uppvuxen i frikyrkan. Under hashtaggen #frikyrka på twitter delade en rad människor sina erfarenheter från sin uppväxt. En hel del ljusa men också mycket mörker. Att vara uppvuxen i ett sammanhang som teoretiskt präglas av nåd, kärlek och omtanke men där dessa positiva saker hamnar i skuggan av lagiskhet och dömande måste vara hemskt. Hela helgen har samtalet böljat fram och tillbaka i den digitala världen, hela tiden präglat av en stor vilja till förståelse från alla inblandade.
Jag är uppvuxen i frikyrkan och har under den gångna tiden försökt rannsaka min egen uppväxt. Visst är det då så att en del saker som upplevdes ljusa och vidsynta då det begav sig, idag känns trånga och inte så positiva. Men det är också så att en del av de mörka partierna i livet kan ses som ljusa när man ser dem i backspegeln. Samma stig och samma platser men en helt annan upplevelse...
Det fanns platser där jag väl kände igen mig, de såg ut precis som i mitt minne. Andra platser var förändrade. En del ställen där det tidigare varit djup skog var nu förvandlade till öppna vidder med vidunderlig utsikt. Andra platser som i mitt minne varit ljusa och öppna hade förvandlats till snårig och tätvuxen skog. Samma stig och samma platser men en helt annan upplevelse.
I helgen initierades ett fantastiskt samtal i den digitala världen om hur det är att vara uppvuxen i frikyrkan. Under hashtaggen #frikyrka på twitter delade en rad människor sina erfarenheter från sin uppväxt. En hel del ljusa men också mycket mörker. Att vara uppvuxen i ett sammanhang som teoretiskt präglas av nåd, kärlek och omtanke men där dessa positiva saker hamnar i skuggan av lagiskhet och dömande måste vara hemskt. Hela helgen har samtalet böljat fram och tillbaka i den digitala världen, hela tiden präglat av en stor vilja till förståelse från alla inblandade.
Jag är uppvuxen i frikyrkan och har under den gångna tiden försökt rannsaka min egen uppväxt. Visst är det då så att en del saker som upplevdes ljusa och vidsynta då det begav sig, idag känns trånga och inte så positiva. Men det är också så att en del av de mörka partierna i livet kan ses som ljusa när man ser dem i backspegeln. Samma stig och samma platser men en helt annan upplevelse...
måndag 26 mars 2012
Nu blommar det!
OBS! Tvetydig titel! OBS!
Japp det är sant, jag bloggar två gånger på samma dag! (Man skulle också kunna rita kors i taket eller något annat man brukar göra när det oväntade sker.) Jag ville bara berätta att jag haft en fantastiskt bra dag idag. Jag jobbade hemifrån idag, vilket betydde att jag satt i favoritfåtöljen med datorn i knät och jobbade undan en del av det arbete som samlats på mitt skrivbord. I bakgrunden spelades gamla godingar från Spotify och ibland småpratade jag med frugan.
Fram på eftermiddagen ringde sonen och berättade att han missat skolbussen hem. Vi bestämde oss snabbt för att ta en tur till stan när vi ändå var ute och åkte. Några timmar senare och en del pengar senare var hela familjen försedd med lite nya kläder. Alla var mycket nöjda och det är så trevligt att få göra saker tillsammans som familj.
Resten av kvällen har spenderats i hemmets lugna vrå mestadels i soffan lösandes korsord tillsammans med frugan. Trevligt värre! Vid en kort tur till soptunnan och brevlådan fick jag ytterligare ett tillfälle att njuta av det härliga vårvädret. Och ja, det blommar ute! I vår trädgård finns krokusar, snödroppar, blåsippor och vårlök som blommar. Snart det dags att så sommarens godsaker. Fröna är beställda, jorden är inhandlad och brädorna väntar på att snickras ihop till sålådor.
Vi hörs!
Japp det är sant, jag bloggar två gånger på samma dag! (Man skulle också kunna rita kors i taket eller något annat man brukar göra när det oväntade sker.) Jag ville bara berätta att jag haft en fantastiskt bra dag idag. Jag jobbade hemifrån idag, vilket betydde att jag satt i favoritfåtöljen med datorn i knät och jobbade undan en del av det arbete som samlats på mitt skrivbord. I bakgrunden spelades gamla godingar från Spotify och ibland småpratade jag med frugan.
Fram på eftermiddagen ringde sonen och berättade att han missat skolbussen hem. Vi bestämde oss snabbt för att ta en tur till stan när vi ändå var ute och åkte. Några timmar senare och en del pengar senare var hela familjen försedd med lite nya kläder. Alla var mycket nöjda och det är så trevligt att få göra saker tillsammans som familj.
Resten av kvällen har spenderats i hemmets lugna vrå mestadels i soffan lösandes korsord tillsammans med frugan. Trevligt värre! Vid en kort tur till soptunnan och brevlådan fick jag ytterligare ett tillfälle att njuta av det härliga vårvädret. Och ja, det blommar ute! I vår trädgård finns krokusar, snödroppar, blåsippor och vårlök som blommar. Snart det dags att så sommarens godsaker. Fröna är beställda, jorden är inhandlad och brädorna väntar på att snickras ihop till sålådor.
Vi hörs!
Jag lever...
Hej bloggen!
Jag vill mest säga att jag lever, ifall ni undrade. Det är inte så att det hänt något dramatiskt och att min överlevnad därmed skulle ha varit hotad. Nej, det har bara gått ett tag sedan jag var här och skrev något. Som "vanligt" beror min frånvaro mest på att mitt liv går i ca 180 km/ h i kombination med skrivkramp.
Hur som helst jag lever och har hälsan, tackar som frågar! Familjen är i varierande grad trötta och hängiga men det är ju så det tycks vara den här vintern/våren. Hur som helst känns det som våren nu är i antågande på riktigt. Vi har haft några fantastiska dagar och överallt knoppas och spiras det i omgivningen. Cyklarna är framplockade och familjen smider trädgårdsplaner. Härligt!
Nu tror jag att det är dags att starta igång den här arbetsveckan. (Tänkte försöka släppa lite på gasen och köra i lagom fart den här veckan...) Hörs senare!
Puss och kram! / Anders
Jag vill mest säga att jag lever, ifall ni undrade. Det är inte så att det hänt något dramatiskt och att min överlevnad därmed skulle ha varit hotad. Nej, det har bara gått ett tag sedan jag var här och skrev något. Som "vanligt" beror min frånvaro mest på att mitt liv går i ca 180 km/ h i kombination med skrivkramp.
Hur som helst jag lever och har hälsan, tackar som frågar! Familjen är i varierande grad trötta och hängiga men det är ju så det tycks vara den här vintern/våren. Hur som helst känns det som våren nu är i antågande på riktigt. Vi har haft några fantastiska dagar och överallt knoppas och spiras det i omgivningen. Cyklarna är framplockade och familjen smider trädgårdsplaner. Härligt!
Nu tror jag att det är dags att starta igång den här arbetsveckan. (Tänkte försöka släppa lite på gasen och köra i lagom fart den här veckan...) Hörs senare!
Puss och kram! / Anders
torsdag 1 mars 2012
Det flödar över...
Hej igen!
Ibland är det nästan för bra... Den senaste tiden har jag haft så roliga arbetsuppgifter och varit med om så många härliga möten med fantastiska människor. När jag kom hem häromdagen så konstaterade frugan att jag såg rätt trött ut kroppsligt men att huvudet gick på högvarv. Jag hade då som jag skrev i mitt förra inlägg haft en oerhört inspirerande arbetsgruppsdag följt av ett intensivt och berörande samtal på tåget på vägen hem. Den här veckan är minst lika givande, med den skillnaden att jag fått åka mer bil och lite mindre tåg. Gillar tåget bättre och ska försöka undvika två långa dagar på E20 i rad i fortsättningen. När man kör bil kan man varken arbeta, läsa eller sova. Känns med andra ord som ett stort slöseri med tid.
Igår var en dag så fylld av härliga möten med människor och spännande intryck att det nästan rann ur öronen på mig. Per Arne Dahl, Birger Thuresson, Ylva Eggehorn och Robert Eriksson var några av de människor som jag fick möta och lyssna till. Jag vet inte om namnen är bekanta för dig men de är allihopa rätt tongivande röster inom kristenheten idag. Jag kan säga att det hade varit nog med att lyssna till en av dessa tänkare på en dag. Anledningen till denna "overload" av intryck och goda talare var att jag var inbjuden till bokförlaget Libris vårmöte. Libris bjuder då in sina återförsäljare och andra samarbetspartner för att presentera vad som är på gång. En bonus var bokbordet där alla närvarande fick ta valfria exemplar av de nyutgivna böckerna. Nej,nu har jag inte tid att skriva här.. Robert Eriksson ropar på mig!
(Måste boka in tid för egen reflektion och bokläsning i kalendern, har en stor hög med böcker på mitt skrivbord. Det har ju varit bokrean också...)
Ibland är det nästan för bra... Den senaste tiden har jag haft så roliga arbetsuppgifter och varit med om så många härliga möten med fantastiska människor. När jag kom hem häromdagen så konstaterade frugan att jag såg rätt trött ut kroppsligt men att huvudet gick på högvarv. Jag hade då som jag skrev i mitt förra inlägg haft en oerhört inspirerande arbetsgruppsdag följt av ett intensivt och berörande samtal på tåget på vägen hem. Den här veckan är minst lika givande, med den skillnaden att jag fått åka mer bil och lite mindre tåg. Gillar tåget bättre och ska försöka undvika två långa dagar på E20 i rad i fortsättningen. När man kör bil kan man varken arbeta, läsa eller sova. Känns med andra ord som ett stort slöseri med tid.
Igår var en dag så fylld av härliga möten med människor och spännande intryck att det nästan rann ur öronen på mig. Per Arne Dahl, Birger Thuresson, Ylva Eggehorn och Robert Eriksson var några av de människor som jag fick möta och lyssna till. Jag vet inte om namnen är bekanta för dig men de är allihopa rätt tongivande röster inom kristenheten idag. Jag kan säga att det hade varit nog med att lyssna till en av dessa tänkare på en dag. Anledningen till denna "overload" av intryck och goda talare var att jag var inbjuden till bokförlaget Libris vårmöte. Libris bjuder då in sina återförsäljare och andra samarbetspartner för att presentera vad som är på gång. En bonus var bokbordet där alla närvarande fick ta valfria exemplar av de nyutgivna böckerna. Nej,nu har jag inte tid att skriva här.. Robert Eriksson ropar på mig!
(Måste boka in tid för egen reflektion och bokläsning i kalendern, har en stor hög med böcker på mitt skrivbord. Det har ju varit bokrean också...)
fredag 24 februari 2012
Livet flyter på rätt bra nu!
Den som trodde att frekvensen på mitt bloggande skulle öka markant misstog sig. Det är inte det att det saknas ämnen att skriva om just nu. Frågar ni min fru kan hon intyga att det bubblar ur öronen på mig just nu med saker som engagerar mig. Det är inte mycket i mitt liv som inte engagerar mig just nu. Jag menar att allt jag har förmånen att få vara engagerad i är saker som jag brinner för.
Den här veckan har präglats av mycket tid på tåget mellan Skövde och någon av Sveriges två största städer. Nätpedagogik och församlingsutveckling har stått på schemat (dock inte samtidigt). Det är två ämnen som är oerhört roliga att få engagera sig i, även om det ena känns något viktigare än det andra.
På en av tågresorna kom jag i samspråk med en av mina förebilder som jobbar som journalist och författare. Vi tillbringade nästan hela resan tillsammans i restaurangvagnen och samtalade om trons utveckling i en människas liv. Tron är för de flesta inte oföränderlig och ser inte likadan ut genom hela livet. Vi samtalade också om hur vi som församlingar förhåller oss till detta. Det var ett väldigt givande samtal och det bästa är att vi inte blev färdiga. Planen är att vi skall jobba tillsammans med lite olika projekt framöver. Jag är mycket förväntansfull och väldigt upprymd över detta. Ni lär få höra mer om detta så småningom.
Jag inser att detta inlägg mest handlat om ca 1,5 timmar av en oerhört späckad vecka där varje dag och möte varit fantastiskt givande. Egentligen finns det hur mycket som helst att fundera och skriva om i mitt liv just nu men nu är det dags att sätta huvudet i viloläge. Vi hörs!
Den här veckan har präglats av mycket tid på tåget mellan Skövde och någon av Sveriges två största städer. Nätpedagogik och församlingsutveckling har stått på schemat (dock inte samtidigt). Det är två ämnen som är oerhört roliga att få engagera sig i, även om det ena känns något viktigare än det andra.
På en av tågresorna kom jag i samspråk med en av mina förebilder som jobbar som journalist och författare. Vi tillbringade nästan hela resan tillsammans i restaurangvagnen och samtalade om trons utveckling i en människas liv. Tron är för de flesta inte oföränderlig och ser inte likadan ut genom hela livet. Vi samtalade också om hur vi som församlingar förhåller oss till detta. Det var ett väldigt givande samtal och det bästa är att vi inte blev färdiga. Planen är att vi skall jobba tillsammans med lite olika projekt framöver. Jag är mycket förväntansfull och väldigt upprymd över detta. Ni lär få höra mer om detta så småningom.
Jag inser att detta inlägg mest handlat om ca 1,5 timmar av en oerhört späckad vecka där varje dag och möte varit fantastiskt givande. Egentligen finns det hur mycket som helst att fundera och skriva om i mitt liv just nu men nu är det dags att sätta huvudet i viloläge. Vi hörs!
lördag 11 februari 2012
Ökar frekvensen...
Hejsan!
Ni som eventuellt tittar in här ibland blir nog förvånade att se att bloggen är uppdaterad nu. Det är ju faktiskt mindre än en vecka sedan sist. Jag skulle vilja skriva mer, både i bloggen och på andra sätt men det vill sig bara inte. En förklaring är det det vita arkets förbannelse. Ni vet det där fenomenet att det låser sig när man har ett tomt ark framför sig som väntar på att bli fullt. Kommer man bara igång så brukar det ju lösa sig. En annan förklaring är att mitt liv far fram i så där 180 km/h. Jag gillar det och har privilegiet att få jobba med det jag brinner för allra mest. Här kommer ett axplock av min vecka:
I måndags inledde jag arbetsveckan med ett möte med en teatergrupp. Vi pratade om en teaterföreställning för ungdomar med syftet att sätta fokus på vilka fördomar vi har. Förhoppningsvis så blir det teater på en plats nära mig snart... Gruppen kallar sig "ett fri grupp".
Tisdagens två höjdpunkter var mötet med SISU om idrottskonfirmation och kvällens hemgruppssamling. Så härliga möten med underbara människor. Vår hemgrupp känns verkligen som en Levande Smågrupp vilket också är namnet på ett projekt som jag jobbar med.
Onsdags eftermiddag ägnades åt halkkörning på Stora Holms övningsplats utanför Göteborg. Vi hade det glatt hela eftermiddagen kan man säga. Jag gjorde detta med mina kollegor och är så glad över att få ha så härliga människor runtomkring mig.
I torsdagskväll var jag i en bygdegård utanför Vara och hade kurs i 1:a hjälpen och HLR (hjärt och lungräddning) med ett gäng glada bönder. Det är ett led i projektet Säkert Bondförnuft som LRF driver. Jag älskar att ha kurs och att få undervisa.
En annan sak som snurrat runt under veckan är den debatt som blossat upp efter en debattartikel i tidningen Dagen med rubriken "Frikyrkligheten bar inte" Men det får vi prata mer om en annan gång.
Nu har vi min svägerska med tre barn i åldrarna 2-5 år här på besök över helgen. Gissa om det är full fart här hemma? Ni förstår att det ibland blir lite svårt att få tiden att räcka till. Nu hörde jag något om pulkabacke och grilla korv. Hörs en annan dag!
Ni som eventuellt tittar in här ibland blir nog förvånade att se att bloggen är uppdaterad nu. Det är ju faktiskt mindre än en vecka sedan sist. Jag skulle vilja skriva mer, både i bloggen och på andra sätt men det vill sig bara inte. En förklaring är det det vita arkets förbannelse. Ni vet det där fenomenet att det låser sig när man har ett tomt ark framför sig som väntar på att bli fullt. Kommer man bara igång så brukar det ju lösa sig. En annan förklaring är att mitt liv far fram i så där 180 km/h. Jag gillar det och har privilegiet att få jobba med det jag brinner för allra mest. Här kommer ett axplock av min vecka:
I måndags inledde jag arbetsveckan med ett möte med en teatergrupp. Vi pratade om en teaterföreställning för ungdomar med syftet att sätta fokus på vilka fördomar vi har. Förhoppningsvis så blir det teater på en plats nära mig snart... Gruppen kallar sig "ett fri grupp".
Tisdagens två höjdpunkter var mötet med SISU om idrottskonfirmation och kvällens hemgruppssamling. Så härliga möten med underbara människor. Vår hemgrupp känns verkligen som en Levande Smågrupp vilket också är namnet på ett projekt som jag jobbar med.
Onsdags eftermiddag ägnades åt halkkörning på Stora Holms övningsplats utanför Göteborg. Vi hade det glatt hela eftermiddagen kan man säga. Jag gjorde detta med mina kollegor och är så glad över att få ha så härliga människor runtomkring mig.
I torsdagskväll var jag i en bygdegård utanför Vara och hade kurs i 1:a hjälpen och HLR (hjärt och lungräddning) med ett gäng glada bönder. Det är ett led i projektet Säkert Bondförnuft som LRF driver. Jag älskar att ha kurs och att få undervisa.
En annan sak som snurrat runt under veckan är den debatt som blossat upp efter en debattartikel i tidningen Dagen med rubriken "Frikyrkligheten bar inte" Men det får vi prata mer om en annan gång.
Nu har vi min svägerska med tre barn i åldrarna 2-5 år här på besök över helgen. Gissa om det är full fart här hemma? Ni förstår att det ibland blir lite svårt att få tiden att räcka till. Nu hörde jag något om pulkabacke och grilla korv. Hörs en annan dag!
söndag 5 februari 2012
Testar Blogpresss
Ni som ibland tittar in här på min blogg har väl märkt att jag inte är den bästa på att uppdatera. En av orsakerna till detta är att jag när jag är ledig mestadels använder min iPad istället för datorn och att jag har tyckt att det är svårt att hantera bloggen där. Nu har jag installerat en ny app för detta ändamål. Jag hoppas att det ska fungera bättre med mitt bloggande nu. Den som lever får väl se antar jag.
God fortsättning!
God fortsättning!
tisdag 17 januari 2012
Lycklig!
Jag känner mig lycklig just nu! Inser att det kan framstå som lite stötande med människor som påpekar hur bra allt är i deras liv och att livet leker. Vi har väl alla mött någon som bara har sådana där näst intill äckliga uppdateringar på Facebook om hur bra allt är i deras liv, hur fin familj de har och kryddar alltsammans med bilder från sina perfekta hemm,(jag kanske överdriver lite) och vi hatar det. Nu är jag likadan, möjligen med undantag för det perfekta hemmet (skulle behövas lite tapeter och färg här och var). Jag är lycklig! Min familj är underbar och mitt liv är bra just nu. Ville bara säga det, även om det kanske är stötande för en del...
fredag 13 januari 2012
En vecka till ända (nästan)!
Så var då den första "riktiga" veckan för det här året till ända, i alla fall nästan. Hela helgen är ju faktiskt kvar. Att veckan var den första som var "riktig" innebar att det var en full arbetsvecka för mig och skola för barnen (även om de iofs inte började förräns på tisdagen). Det känns att familjen varit ledig några veckor och jag tror bestämt att det tar en tid innan alla är i rutinerna igen.
Idag fyllde min pappa 76 år, fast det har han nog redan glömt. Vi åkte dit hela familjen med semlor, en blomma med ett kort och en korsordstidning som present. På vägen stannade vi till vid pappas gamla hus och plockade med lite tavlor som skulle passa bra i hans nya lägenhet. Det blev en trevlig eftermiddag med många skratt och lägenheten ser mycket finare ut nu när det hänger en del saker på väggarna. Vi valde tavlor målade antingen av pappa själv eller folk som han känner och bilder på familjen. Han blev mycket nöjd! Fördelen med pappas dåliga minne är att han blir glad många gånger för samma sak...
Min pappa är dement, han glömmer det mesta och tar sig nästan inte för någonting själv. Han behöver hjälp med det mesta i sin livsföring. Han bor i ett boende där de flesta liksom han är sjuka och rullatorer är det vanligaste fortskaffningsmedlet. Men vet ni vad? Min pappa är lycklig och nöjd. Han har allt han behöver och är omgiven av andra människor. Han behöver inte lägga sig hungrig och han har ett rellativt rikt socialt umgänge. Det finns så många människor som har det bättre än pappa och ändå bara gnäller. Jag vet, jag är nog där själv ibland. Den här våren vill jag inspireras av min pappa och känna mig glad och lycklig för det jag är och har.
torsdag 5 januari 2012
Nytt år - nya möjligheter!?
Nytt år med nya möjligheter, låter som en klyscha men jag tror att det är sant. Varje dag är ett oskrivet blad med nya möjligheter. Jag vet att det finns situationer som kan tyckas hopplösa där det här resonemanget känns som ett hån. Men jag tror ändå att det är sant! Oavsett vilken situation vi möter här i livet så väljer vi hur vi ska ta emot den.
Jag är sjukt taggad och inspirerad inför 2012. Detta året kommer jag och min fru att fira 13-årig bröllopsdag. Det är helt otroligt att få leva tillsammans med sin bästa vän och dela livet i nöd och lust. Jag är oerhört priviligierad som har min fru och mina barn. De är underbara och vi har det bra tillsammans. Jag önskar verkligen att vi får ha många härliga stunder tillsammans det här året.
Yrkesmässigt känns det nya året hur spännande som helst och misstänker att tiden kommer att gå alldeles för fort. Från och med årsskiftet är jag profilområdesansvarig inom BKF på Studieförbundet Bilda Väst. BKF betyder bildning och kultur i frikyrkan och är ett av våra stora verksamhetsområden. Att vara profilområdesansvarig innebär att jag har ett övergripande ansvar för den verksamheten i vår region som omfattar hela Västra Götaland och Halland. Uppdraget innebär stora utmaningar och många spännande möten med olika människor. Som om inte detta vore nog som ny utmaning så kommer jag också att ta ett större ansvar för lärande på nätet i vår organisation nationellt. Detta innebär förutom bra fortbildning också att jag ska vara med och utforma utbildningspaket för andra som ska jobba med lärande på nätet. Dessutom så kommer jag att få fortsätta med mina tidigare arbetsuppgifter, att möta och stötta ledare i olika församlingar, att jobba med att ge framför allt unga människor meningsfullhet i sina liv och att utveckla vår verksamhet här i Skaraborg. Jag har nog världens bästa jobb!
Den tid som blir kvar engagerar jag mig inom några olika områden. Rätt så stor del ägnas åt arbete med närradion där jag både är tekniker och producent. De senaste åren har jag många människor som har berättat vad radion har betytt för dem. Jag hoppas på många fler sådana möten under det här året också. Ett annat område som tar en del av min tid är mitt arbete med Civilförsvarsförbundet. Där får jag möta människor när vi tillsammans blir förberedda på att möta olika kriser, olyckor och andra händelser som kan ställa till det för oss. Detta är så givande för mig. Dessutom så är jag engagerad i vår församling som ledare i barnverksamheten och ljudtekniker.
Det är alltså inga problem med att fylla min tid. Kallendern är rätt så välfylld för det mesta kan man säga. Ambitionen är också att den här bloggen skall få lite mer uppmärksamhet, men vi får väl se. Jag avger inga nyårslöften men jag hoppas att jag kan leva i enlighet med Lina Sandells underbart kloka ord i sången Blott en dag:
Jag är sjukt taggad och inspirerad inför 2012. Detta året kommer jag och min fru att fira 13-årig bröllopsdag. Det är helt otroligt att få leva tillsammans med sin bästa vän och dela livet i nöd och lust. Jag är oerhört priviligierad som har min fru och mina barn. De är underbara och vi har det bra tillsammans. Jag önskar verkligen att vi får ha många härliga stunder tillsammans det här året.
Yrkesmässigt känns det nya året hur spännande som helst och misstänker att tiden kommer att gå alldeles för fort. Från och med årsskiftet är jag profilområdesansvarig inom BKF på Studieförbundet Bilda Väst. BKF betyder bildning och kultur i frikyrkan och är ett av våra stora verksamhetsområden. Att vara profilområdesansvarig innebär att jag har ett övergripande ansvar för den verksamheten i vår region som omfattar hela Västra Götaland och Halland. Uppdraget innebär stora utmaningar och många spännande möten med olika människor. Som om inte detta vore nog som ny utmaning så kommer jag också att ta ett större ansvar för lärande på nätet i vår organisation nationellt. Detta innebär förutom bra fortbildning också att jag ska vara med och utforma utbildningspaket för andra som ska jobba med lärande på nätet. Dessutom så kommer jag att få fortsätta med mina tidigare arbetsuppgifter, att möta och stötta ledare i olika församlingar, att jobba med att ge framför allt unga människor meningsfullhet i sina liv och att utveckla vår verksamhet här i Skaraborg. Jag har nog världens bästa jobb!
Den tid som blir kvar engagerar jag mig inom några olika områden. Rätt så stor del ägnas åt arbete med närradion där jag både är tekniker och producent. De senaste åren har jag många människor som har berättat vad radion har betytt för dem. Jag hoppas på många fler sådana möten under det här året också. Ett annat område som tar en del av min tid är mitt arbete med Civilförsvarsförbundet. Där får jag möta människor när vi tillsammans blir förberedda på att möta olika kriser, olyckor och andra händelser som kan ställa till det för oss. Detta är så givande för mig. Dessutom så är jag engagerad i vår församling som ledare i barnverksamheten och ljudtekniker.
Det är alltså inga problem med att fylla min tid. Kallendern är rätt så välfylld för det mesta kan man säga. Ambitionen är också att den här bloggen skall få lite mer uppmärksamhet, men vi får väl se. Jag avger inga nyårslöften men jag hoppas att jag kan leva i enlighet med Lina Sandells underbart kloka ord i sången Blott en dag:
"Hjälp mig Herre att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand,
blott en dag,
ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
