Så var då den första "riktiga" veckan för det här året till ända, i alla fall nästan. Hela helgen är ju faktiskt kvar. Att veckan var den första som var "riktig" innebar att det var en full arbetsvecka för mig och skola för barnen (även om de iofs inte började förräns på tisdagen). Det känns att familjen varit ledig några veckor och jag tror bestämt att det tar en tid innan alla är i rutinerna igen.
Idag fyllde min pappa 76 år, fast det har han nog redan glömt. Vi åkte dit hela familjen med semlor, en blomma med ett kort och en korsordstidning som present. På vägen stannade vi till vid pappas gamla hus och plockade med lite tavlor som skulle passa bra i hans nya lägenhet. Det blev en trevlig eftermiddag med många skratt och lägenheten ser mycket finare ut nu när det hänger en del saker på väggarna. Vi valde tavlor målade antingen av pappa själv eller folk som han känner och bilder på familjen. Han blev mycket nöjd! Fördelen med pappas dåliga minne är att han blir glad många gånger för samma sak...
Min pappa är dement, han glömmer det mesta och tar sig nästan inte för någonting själv. Han behöver hjälp med det mesta i sin livsföring. Han bor i ett boende där de flesta liksom han är sjuka och rullatorer är det vanligaste fortskaffningsmedlet. Men vet ni vad? Min pappa är lycklig och nöjd. Han har allt han behöver och är omgiven av andra människor. Han behöver inte lägga sig hungrig och han har ett rellativt rikt socialt umgänge. Det finns så många människor som har det bättre än pappa och ändå bara gnäller. Jag vet, jag är nog där själv ibland. Den här våren vill jag inspireras av min pappa och känna mig glad och lycklig för det jag är och har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar