Trött men glad på väg hem!

I mitt förra inlägg skrev jag något om att den här veckan skulle vara härlig men intensiv och jag fick min själ rätt. Jag måste nu så här på väg hem på söndagseftermiddagen erkänna att jag är lite matt i pälsen, alltså trött. Men jag är varken negativ eller gnällig. Veckan har varit helt fantastisk om än lite väl innehållsrik. Tisdagens seminarie med sociala medier i fokus var oerhört spännande. Vi fick under förmiddagen höra mycket matnyttigt om hur man som organisation kan använda sig av sociala medier. Eftermiddagen innehöll ett rejält pass om upphovsrätt på internet. Som sagt en givande dag.

Tisdagskvällen spenderade jag i Smyrnakyrkan i Göteborg där Tomas Sjödin hade releasfest för sin senaste bok. Jag påbörjade läsning på hemvägen, den verkar lovande. På tillställningen spelade Smyrnakyrkans symfoniorkester tillsammans med Urban och Carina Ringbäck. Jag tror inte jag behöver säga att kvällen var mycket trevlig. Onsdagen ägnades åt ett seminarie under rubriken "Tro och Vetande", som var oerhört tungt. Missförstå mig rätt, alltså inte jobbigt men på en teoretiskt väldigt hög nivå. Hjärtat var glatt men huvudet tungt när jag tågade hem den kvällen.

Fredag till söndag har jag nu tillbringat på Arlanda Stad under rubrikerna kriskommunikation och prehospitalt akut omhändertagande. Det var väldans roligt kan jag säga. Ämnena i sig kanske har en negativ klang, men det är roligt att jobba med. Jag är instruktör i bland annat HLR, Första Hjälpen samt kriskommunikation och i helgen var det dags för fortbildning. Jag har fantastiska kollegor som är riktigt kompetenta och härliga att umgås med. Gillart! Nu är det bara den lilla detaljen att omsätta planering och teori till bra verksamhet kvar att lösa.. Men det tar vi en annan dag!

En intensiv, härlig vecka!

Den här veckan är lite intensiv kan man säga. När jag åkte iväg ett ärende nu på eftermiddagen fick jag säga hej då och ses på onsdag till tösen. Min hemkomst och hennes läggningstid missade varandra idag. Imorgon bitti far jag mot Kungälv vid fem på morgonen, tänkte försöka att komma förbi värsta morgonrusningen. Sedan väntar en intensiv dag med seminarie om sociala medier på världskulturmuseet i Göteborg och en boklansering i Smyrnakyrkan i samma stad. Då jag har tänkt spendera även onsdagen i Göteborg är det tur att brorsan har rum för mig så jag slipper spendera mer tid än nödvändigt på tåget. Onsdagen ägnar jag åt ett seminarium under rubriken tro och vetande på Överås.

Tro det eller ej men onsdagskvällen har jag faktiskt tänkt vara ledig. På torsdag styr jag kosan mot Alingsås för jobbmöte innan jag avslutar kvällen med scoutverksamhet i skogen. Pju! Men tro inte att veckan slutar där, det är ju hela tre dagar kvar. Fredag till söndag tillbringas på Arlanda stad med kurs i Första Hjälpen och lite annan planering inför kommande övningar.

Vän av ordning skulle säkert kunna tycka att detta är lite väl mycket på en vecka. Jag kan nog hålla med på ett sätt, men på ett sätt inte. Jag tycker att det är lite jobbigt att resa så mycket. Men å andra sidan så får jag ägna mig åt mina favorit sysslor nästan jämnt. Familjen och jag träffas kanske inte så mycket en vecka som denna, men veckor som denna möjliggör veckor då vi träffas desto mer. Kort sagt allt har en baksida men fördelarna överväger med råge nackdelarna.

En del tänker nog att det är lite synd om min fru eftersom jag jobbar som jag gör men det gör inte hon. Jag jobbar som jag gör för att VI vill det. Alternativet, att jobba mer regelbundet med betoning på bundet skulle inte fungera för oss. Den här veckan är galet intensiv men också en påminnelse om att vi har det fantastiskt bra.

Så mycket bättre!

I början på veckan var jag hemma på eftermiddagen tillsammans med tösen. Hustrun skulle på symöte och tösen är lite för liten för att vara själv hemma. Jag fick helt enkelt lämna kontoret lite tidigare för att vara hemma så att jag hann ta emot dottern när hon klev av skolbussen. På agendan stod då mellis, läxläsning och mys i soffan (utan snacks och dricka..). Jag har vanan att sätta på TV när jag grejar i köket och gjorde så även denna gång när mellis skulle förberedas. Just denna dag visades programmet "Så mycket bättre" i repris. "Så mycket bättre" är ett program där några av Sveriges största artister har samlats i ett gammalt hus för att umgås och tolka varandras låtar. Rubriken syftar till att även gamla välkända låtar och artister blir så mycket bättre i när de får möta andra och deras tankar och känslor får mötas.

Jag är väl lite skadad av mitt jobb, men symboliken i detta slog mig nästan som ett knytnävsslag i magen. Rapparen Petter gjorde en tolkning av Lasse Berghagens låt "Stockholm i mitt hjärta". En av de andra deltagarna sa då något i stil med att Lasses känslor, hans kärlek till staden Stockholm på något sätt förenades med Petters i hans tolkning och gjorde helheten ännu större. Jag tror att det ligger något oerhört centralt i det här med att både vi som individer och våra känslor växer när vi möts. Jag tänker också att det är så viktigt att vi hittar mötesplatser där vi kan mötas. Vi borde sträva efter att skapa dessa mötesplatser vart vi än går fram!

Vart finns mötesplatserna i vårt samhälle där vi kan mötas och bli så mycket bättre? Var har du dina personliga mötesplatser? Ingen växer utan möten - låt oss därför mötas och så kan livet bli så mycket bättre!

Skön söndag med sociala medier

Tillbringar söndagsförmiddagen i favorit fåtöljen med datorn i knät och en te-kopp vid min sida. Familjen grejar med sitt och alla verkar nöjda med tillvaron. Det är otaliga bloggar, twitterflöden och facebook sidor som fått besök av mig idag. Den som tittar i min blogglista här till höger på bloggen kan se att några nya "ansikten" har dykt upp. Om man tittar lite i backspegeln så har utvecklingen varit helt häpnadsväckande. Tanken att i realtid få vara med om vad bekanta, bekantas bekanta och andra mer eller mindre kända människor har för sig är ju lite svindlande. Det som händer långt bort i världen blir plötsligt så nära. Naturkatastrofer, uppror i stängda länder, glädje och sorg, liv och död, allt kan följas direkt i våra datorer och telefoner.

För några veckor sedan uppmärksammades 11 september attentaten och många ställde sig frågan vart man var när nyheten om det fasansfulla dådet kom in i vårt medvetande. Vi fick ett telefonsamtal från svärmor som uppmanade oss att sätta på tv´n. Jag tror inte att det var en unik upplevelse. 2001 var TV och radio de dominerande medierna och vi kommunicerade mestadels via telefon. Idag är det många som knappt kommer ihåg när de ringde ett telefonsamtal bara för att småprata lite. Den kommunikationen sköter vi via facebook, bloggar, twitter, sms och allt vad det nu heter. Jag måste säga att jag ändå gillar den här utvecklingen. Jag har kommit flera vänner som tidigare legat lite i min social periferi betydligt närmare via sociala medier än vad jag gjorde innan.

En kombination av att omfamna den "nya" utvecklingen och däremellan omfamna sina fysiska vänner är nog det bästa.