Det är lite mycket nu...

"Det är väldigt mycket nu!" Så sa flera av deltagarna på ett möte som jag var på idag och jag kunde bara hålla med. Den här tiden är nog en av de mer stressiga på hela året. På de flesta ställen skall höstens verksamhet startas igång och semesterlunken skall bort ur kroppen på alvar. Jag vet inte om det är bra eller dåligt när man blir glad över att möten ställs in så att man får lite tid över. Den här veckan har jag fått fyra inställda möten vilket innebär att jag kan vara hemma större delen av kvällarna. Gillart!

Nästa helg är det dags för skördefest här i trakten. Det innebär att lokala entreprenörer av olika slag visar upp sin verksamhet samtidigt som det är en del andra arrangemang. Min fru och jag skall vara med i år. Frugan skall ställa ut och förhoppningsvis sälja en del av sitt hantverk och jag skall laga friluftsmat. Jag skulle känna mig väldigt lugn om det inte vore för det faktum att jag skall tillbringa hela nästa vecka i Åre med jobbet. Vi åker tidigt på måndag morgon och kommer hem natten mot lördag, alltså precis innan skördefesten äger rum. Med andra ord måste det mesta av mina förberedelser vara gjorda senast nu på söndag. Inte blir det bättre av att fredagen och lördagen som kommer nu måste ägnas till att hjälpa min far som har fått problem med hälsan. Nu fick jag nästan lite ont i magen bara av att tänka att det är lite mycket att göra...

Men vad hjälper det att stressa upp sig? När vi hade terminsuppstart sa vår chef att ibland är det ok att fuska när det är lite för mycket i kalendern. Hon menade inte att vi skulle nöja oss med att göra ett dåligt jobb eller att vi skulle bryta mot reglerna. Det är inte bra för någon. Vad chefen menade var att ibland kan vi "fuska" lite med förberedelserna inför en arbetsuppgift och lita på oss själva att vi är professionella nog att utföra en uppgift utan att ha planerat in i minsta detalj. Jag tycker att det känns som ett bra råd, speciellt om man har en tendens till att vara perfektionist och övergöra saker och ting.

Jag har förresten tagit upp en gammal dröm och börjat måla. På staffliet står en liten canvasduk med en påbörjad akryltavla. Måleriet kommer nog aldrig att bli min huvudinkomstkälla, det ser än så länge ut som något som de små barnen på förskolan skulle kunna åstadkomma. Mitt måleri stannar nog på en nivå där det mer handlar om processen och att varje tavla blir ett sätt att få ur sig saker som ligger på hjärtat för tillfället. Hur som helst så är det rätt skönt att få måla lite!