Att vända saknad till kraft!

Sitter på Stellas Lekland i Skövde och avslutar höstlovet tillsammans med familjen. Men varför bloggar du då istället för att leka med dina barn, kanske du tänker och det kan man ju tänka men jag har lekt en stund och vilar nu lite. Barnen har som bekant oftast mer energi än vi vuxna. Den senaste veckan har som sagt var varit höstlov och då har vi försökt vara lite lediga som familj. Det är rätt skönt att så där mitt i en fartfylld höst få ta lite paus och bara vara.

Den här helgen är inte bara sista helgen på höstlovet det är också alla helgona helgen. En helg då vi ofta tänker tillbaka på tid som har varit och minns nära och kära som lämnat oss. Vi tittade på "Så mycket bättre" på TVn igår och Magnus Uggla sjöng en sång av Olle Ljungström dedicerad till sin pappa. Inte ett öga var torrt vid inspelningen och jag får erkänna att jag blev starkt berörd själv. Sången och framförandet slog an något i mig som var oerhört starkt.

Jag vill inte säga att livet är orättvist mot mig, jag har mer än jag behöver och är oerhört välsignad med familj och vänner, men det finns stunder då jag ställer frågan varför livet blir som det blir. Varför fick inte mina barn ha kvar världens bästa farmor? Ingen lagade så bra mat, bakade så mycket godsaker och läste så bra sagor som hon. Varför är barnens farfar om än fortfarande vid liv på många sätt borta för oss? Han som alltid fanns där och ställde upp, som stöpte ljus och gjorde julgodis inför varje jul. Varför....

Det finns nog inga svar som räcker till för att vi ska kunna förstå. Men jag vet att både mamma och pappa har det så oerhört bra där de är just nu. De saknar inget. Vi har det också oerhört bra när man tänker efter. Jag har lärt mig att fixa i köket av far och mor. Jag kan faktiskt både stöpa ljus och koka julgodis själv och tror att jag lärt mig att ställa upp och finnas där för de som behöver mig. Tänk om vi kunde samla ihop den sorg och den oro vi ibland känner och vända den till något positivt? Det tro jag skulle vara fantastiskt!

Jag kan sakna mamma så att det gör ont och sorgen över pappas sjukdom kan ibland nästintill förlama mig och så måste det få vara. Men jag låter det inte stanna där. Jag använder kraften i de känslorna och ska göra allt vad jag förmår för att ge mina barn och de som står mig nära härliga upplevelser och goda minnen. Nu närmar vi oss jul med allt vad det innebär av stress och förväntan. Men jag tänker inte fastna i det! Nej här ska bakas, kokas godis, stöpas ljus och fixas! Inte för att jag borde eller måste utan för att jag vill.

- Posted using BlogPress from my iPad