Ledighet är inte så dumt...

Hej igen!
Det här inlägget har ingen ambition att bli filosofiskt. (I och för sig har väl sällan inlägg den ambitionen i sig själva, det är rimligen författarens ambitioner som speglas i texten...) Efter att ha jobbat både på lördagen och söndagen i helgen som gick unnade jag mig lite ledigt i början på veckan. Ingen väckarklocka påslagen och inga tider att passa. Det var skönt och gav mersmak. För att inte bli bortskämd gjorde jag en riktigt ordentlig arbetsdag igår.

Jag startade hemifrån strax före sju på morgonen och landade hemma vid halv två på natten. Tur att inte alla dagar är sådana för då hade dagarna blivit lätträknade skulle jag tro. Men jag vill inte klaga! Gårdagen innehöll möten med härliga kollegor i Göteborg och avslutades med kompetensutveckling i form av föreställningen Bibeln på Göteborgs Statsteater. Det var en mycket tänkvärd och sevärd uppsättning. Det är inte en helt enkel uppgift att förmedla Bibelns berättelse i en pjäs, men jag tycker att man lyckades väldigt bra. Har du dryga fyra timmar över någon dag så är de väl investerade på den pjäsen.

Nu sitter jag här på tåget mot Göteborg igen. Det blev inte så många timmar på kudden inatt kan jag säga. Tur att dagen är halv arbetsmässigt sett! Jag tror inte jag behöver säga att jag inte har något emot att gå på ledighet i eftermiddag igen.

Location:Järnvägsgatan,Stenstorp,Sverige

På vandring i barndomens landskap

"Egen reflektion" stod det bokat en hel dag i min almanacka förra veckan. Det var skönt och välbehövligt. Jag packade min ryggsäck, knöt mina vandringskängor och gav mig ut på ett strövtåg i min barndoms hemtrakter. På många sätt så vandrade jag på välkänd mark, fast ändå inte.

Det fanns platser där jag väl kände igen mig, de såg ut precis som i mitt minne. Andra platser var förändrade. En del ställen där det tidigare varit djup skog var nu förvandlade till öppna vidder med vidunderlig utsikt. Andra platser som i mitt minne varit ljusa och öppna hade förvandlats till snårig och tätvuxen skog. Samma stig och samma platser men en helt annan upplevelse.

I helgen initierades ett fantastiskt samtal i den digitala världen om hur det är att vara uppvuxen i frikyrkan. Under hashtaggen #frikyrka på twitter delade en rad människor sina erfarenheter från sin uppväxt. En hel del ljusa men också mycket mörker. Att vara uppvuxen i ett sammanhang som teoretiskt präglas av nåd, kärlek och omtanke men där dessa positiva saker hamnar i skuggan av lagiskhet och dömande måste vara hemskt. Hela helgen har samtalet böljat fram och tillbaka i den digitala världen, hela tiden präglat av en stor vilja till förståelse från alla inblandade.

Jag är uppvuxen i frikyrkan och har under den gångna tiden försökt rannsaka min egen uppväxt. Visst är det då så att en del saker som upplevdes ljusa och vidsynta då det begav sig, idag känns trånga och inte så positiva. Men det är också så att en del av de mörka partierna i livet kan ses som ljusa när man ser dem i backspegeln. Samma stig och samma platser men en helt annan upplevelse...