Den som trodde att frekvensen på mitt bloggande skulle öka markant misstog sig. Det är inte det att det saknas ämnen att skriva om just nu. Frågar ni min fru kan hon intyga att det bubblar ur öronen på mig just nu med saker som engagerar mig. Det är inte mycket i mitt liv som inte engagerar mig just nu. Jag menar att allt jag har förmånen att få vara engagerad i är saker som jag brinner för.
Den här veckan har präglats av mycket tid på tåget mellan Skövde och någon av Sveriges två största städer. Nätpedagogik och församlingsutveckling har stått på schemat (dock inte samtidigt). Det är två ämnen som är oerhört roliga att få engagera sig i, även om det ena känns något viktigare än det andra.
På en av tågresorna kom jag i samspråk med en av mina förebilder som jobbar som journalist och författare. Vi tillbringade nästan hela resan tillsammans i restaurangvagnen och samtalade om trons utveckling i en människas liv. Tron är för de flesta inte oföränderlig och ser inte likadan ut genom hela livet. Vi samtalade också om hur vi som församlingar förhåller oss till detta. Det var ett väldigt givande samtal och det bästa är att vi inte blev färdiga. Planen är att vi skall jobba tillsammans med lite olika projekt framöver. Jag är mycket förväntansfull och väldigt upprymd över detta. Ni lär få höra mer om detta så småningom.
Jag inser att detta inlägg mest handlat om ca 1,5 timmar av en oerhört späckad vecka där varje dag och möte varit fantastiskt givande. Egentligen finns det hur mycket som helst att fundera och skriva om i mitt liv just nu men nu är det dags att sätta huvudet i viloläge. Vi hörs!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, en och en halvtimme av ens liv kan vara av stor betydelse och att ta vara på den tiden är väl av ännu större vikt.
SvaraRaderaHa det bra
Anette