söndag 1 november 2009

Hemlängtan...

Det är ofrånkomligt att så här i Alla helgona tid tänka på nära och kära som har lämnat jordelivet. Jag tänker då mest på min kära lilla mamma som har lämnat mig sedan fem år tillbaka. Jag saknar min mamma, väldigt mycket... Jag saknar att hon inte får vara med och uppleva mina barns utveckling och hur de växer upp. Jag skulle så gärna vilja att hon kunde få vara med när vi i vår familj bakar, lagar mat, pysslar och handarbetar, intressen som jag vet att vi delar. Jag saknar att få komma hem till min mamma på besök ibland. Att det där finns ett öppet hem där jag alltid är välkommen , ett hem där maten eller fikat väntar på att få bli framdukat.

Nu kommer jag inte få det just de där sakerna, för mamma har lämnat sin jordiska tillvaro. Kanske är det bara en romantisk dröm, som känns så där bra, bara för att den inte går att uppfylla... Men en sak har jag kommit fram till mitt i all saknad och sorg. Jag får inte tillbaka det där öppna hemmet hemma hos min mamma, men jag kan få vara ett sådant hem för någon annan. Jag kan ge den gåvan till människorna runt omkring mig. Jag proklamerar härmed mitt hem för öppnat! "Mitt hem är ditt hem" brukar det ibland stå på små broderade bonader och så vill jag att det skall vara skrivet över dörren till oss också.

Bland det sista som jag kommer ihåg att jag och mamma pratade om så var det just hem. Mamma som var sjuk hade den sista tiden flera olika "hem" där hon bodde. Vårt hus i Ljungstorp var hemma, hennes servicelägenhet där hon bodde den sista tiden var hemma och även sjukhuset där hon tillbringade mycket tid blev som ett hem för henne. Det sista som jag kommer ihåg att mamma sa var att hon längtade hem. Det var inte till något av de hemmen som jag nämnde tidigare, nej det var till ett annat hem som mamma längtade. Hon längtade hem till sitt himelska hem, hem till Gud....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar