Hösttid - från depression till liv

Jag älskar hösten! Det är verkligen så, trots det så infinner sig en slags mellankoli på gränsen till depression i mitt liv... Varför då kan man undra? Det mesta i mitt liv är de facto väldigt bra nu, underbar familj, jag studerar ämnen som intresserar mig, har jobb som är givande och är omgiven av bra vänner. Det finns inga stora orosmoln på himlen, och dess utom är jag övertygad om att mitt liv faktiskt vilar i någon annans händer.

Vad beror det då på att jag inte känner mig så uppåt? En förklaring som nog ligger nära sanningen är att jag inte tagit mig tid att stanna upp och vila i allt det underbara som finns runt omkring mig. En annan aspekt som kan spela in i situationen är att jag också är drabbad av lite dåligt självförtroende och en känsla av att det kanske inte är meningen att jag skall få ha ett bra liv och göra de saker som jag vill. Varför skulle jag få förverkliga mina drömmar och leva ett roligt och innehållsrikt liv när så många andra inte gör det?

Sanningen är den att vi skall inte lyssna så mycket på alla känslor, och framförallt inte automatiskt låta oss styras av dem. Känslor har en tendens att hoppa fram och tillbaka, och dessutom ha lite taskig verklighetsförankring. Jag och du är värda ett gott liv! Om vi vill väntar oss underbara liv, när vi vandrar framåt på livets väg. Det kanske inte alltid känns så, det kanske inte alltid är underbart hela tiden, men helheten och målet är värt att kämpa för.

Jag skall lära mig och stanna upp lite mer i livet och vardagen, det är ett löfte. Promenader i vår underbara skapelse och tid för umgänge med nära och kära ska prioriteras i kalendern Det är inget krav och måste, det är en underbar möjlighet och kan berika våra liv.