Kalasets baksida

VI ÖVERLEVDE!!!

Igår hade vi som tidigare nämnts på denna plats kalas för vår son som nyligen fyllt åtta år.

Hura! Hura!

Det var en stressig tid innan vi fick ordning på allt som skulle vara på kalaset, det sista blev klart ungefär fem minuter innan gästerna skulle gå hem.. Men det var 12 stycken ganska nöjda unga varelser (läs barn) som tillbringade ett par timmar i går kväll på kalas hos oss.

När de något trötta föräldrarna, efter diverse städning och nattning, till slut sjönk ner i soffan infann sig frågan: "Var det värt det?" Frun i huset var i det närmaste paralyserad av smärta och trötthet, och mannen (alltså jag) hade inte mycket ork kvar han heller.

Om det var värt det? Ja, jag tror det. Att få uppleva den förväntan och den glädje som de små barnen kan utstråla är obetalbart. Jag får väl lägga in en brasklapp, ifall frun fortfarande skulle vara paralyserad, (hon har inte gått upp än...). Då kanske det inte är värt det, i alla fall inte om hon fortsätter att vara det en längre tid...