I början på veckan var jag hemma på eftermiddagen tillsammans med tösen. Hustrun skulle på symöte och tösen är lite för liten för att vara själv hemma. Jag fick helt enkelt lämna kontoret lite tidigare för att vara hemma så att jag hann ta emot dottern när hon klev av skolbussen. På agendan stod då mellis, läxläsning och mys i soffan (utan snacks och dricka..). Jag har vanan att sätta på TV när jag grejar i köket och gjorde så även denna gång när mellis skulle förberedas. Just denna dag visades programmet "Så mycket bättre" i repris. "Så mycket bättre" är ett program där några av Sveriges största artister har samlats i ett gammalt hus för att umgås och tolka varandras låtar. Rubriken syftar till att även gamla välkända låtar och artister blir så mycket bättre i när de får möta andra och deras tankar och känslor får mötas.
Jag är väl lite skadad av mitt jobb, men symboliken i detta slog mig nästan som ett knytnävsslag i magen. Rapparen Petter gjorde en tolkning av Lasse Berghagens låt "Stockholm i mitt hjärta". En av de andra deltagarna sa då något i stil med att Lasses känslor, hans kärlek till staden Stockholm på något sätt förenades med Petters i hans tolkning och gjorde helheten ännu större. Jag tror att det ligger något oerhört centralt i det här med att både vi som individer och våra känslor växer när vi möts. Jag tänker också att det är så viktigt att vi hittar mötesplatser där vi kan mötas. Vi borde sträva efter att skapa dessa mötesplatser vart vi än går fram!
Vart finns mötesplatserna i vårt samhälle där vi kan mötas och bli så mycket bättre? Var har du dina personliga mötesplatser? Ingen växer utan möten - låt oss därför mötas och så kan livet bli så mycket bättre!
torsdag 6 oktober 2011
söndag 2 oktober 2011
Skön söndag med sociala medier
Tillbringar söndagsförmiddagen i favorit fåtöljen med datorn i knät och en te-kopp vid min sida. Familjen grejar med sitt och alla verkar nöjda med tillvaron. Det är otaliga bloggar, twitterflöden och facebook sidor som fått besök av mig idag. Den som tittar i min blogglista här till höger på bloggen kan se att några nya "ansikten" har dykt upp. Om man tittar lite i backspegeln så har utvecklingen varit helt häpnadsväckande. Tanken att i realtid få vara med om vad bekanta, bekantas bekanta och andra mer eller mindre kända människor har för sig är ju lite svindlande. Det som händer långt bort i världen blir plötsligt så nära. Naturkatastrofer, uppror i stängda länder, glädje och sorg, liv och död, allt kan följas direkt i våra datorer och telefoner.
För några veckor sedan uppmärksammades 11 september attentaten och många ställde sig frågan vart man var när nyheten om det fasansfulla dådet kom in i vårt medvetande. Vi fick ett telefonsamtal från svärmor som uppmanade oss att sätta på tv´n. Jag tror inte att det var en unik upplevelse. 2001 var TV och radio de dominerande medierna och vi kommunicerade mestadels via telefon. Idag är det många som knappt kommer ihåg när de ringde ett telefonsamtal bara för att småprata lite. Den kommunikationen sköter vi via facebook, bloggar, twitter, sms och allt vad det nu heter. Jag måste säga att jag ändå gillar den här utvecklingen. Jag har kommit flera vänner som tidigare legat lite i min social periferi betydligt närmare via sociala medier än vad jag gjorde innan.
En kombination av att omfamna den "nya" utvecklingen och däremellan omfamna sina fysiska vänner är nog det bästa.
För några veckor sedan uppmärksammades 11 september attentaten och många ställde sig frågan vart man var när nyheten om det fasansfulla dådet kom in i vårt medvetande. Vi fick ett telefonsamtal från svärmor som uppmanade oss att sätta på tv´n. Jag tror inte att det var en unik upplevelse. 2001 var TV och radio de dominerande medierna och vi kommunicerade mestadels via telefon. Idag är det många som knappt kommer ihåg när de ringde ett telefonsamtal bara för att småprata lite. Den kommunikationen sköter vi via facebook, bloggar, twitter, sms och allt vad det nu heter. Jag måste säga att jag ändå gillar den här utvecklingen. Jag har kommit flera vänner som tidigare legat lite i min social periferi betydligt närmare via sociala medier än vad jag gjorde innan.
En kombination av att omfamna den "nya" utvecklingen och däremellan omfamna sina fysiska vänner är nog det bästa.
måndag 12 september 2011
Det är lite mycket nu...
"Det är väldigt mycket nu!" Så sa flera av deltagarna på ett möte som jag var på idag och jag kunde bara hålla med. Den här tiden är nog en av de mer stressiga på hela året. På de flesta ställen skall höstens verksamhet startas igång och semesterlunken skall bort ur kroppen på alvar. Jag vet inte om det är bra eller dåligt när man blir glad över att möten ställs in så att man får lite tid över. Den här veckan har jag fått fyra inställda möten vilket innebär att jag kan vara hemma större delen av kvällarna. Gillart!
Nästa helg är det dags för skördefest här i trakten. Det innebär att lokala entreprenörer av olika slag visar upp sin verksamhet samtidigt som det är en del andra arrangemang. Min fru och jag skall vara med i år. Frugan skall ställa ut och förhoppningsvis sälja en del av sitt hantverk och jag skall laga friluftsmat. Jag skulle känna mig väldigt lugn om det inte vore för det faktum att jag skall tillbringa hela nästa vecka i Åre med jobbet. Vi åker tidigt på måndag morgon och kommer hem natten mot lördag, alltså precis innan skördefesten äger rum. Med andra ord måste det mesta av mina förberedelser vara gjorda senast nu på söndag. Inte blir det bättre av att fredagen och lördagen som kommer nu måste ägnas till att hjälpa min far som har fått problem med hälsan. Nu fick jag nästan lite ont i magen bara av att tänka att det är lite mycket att göra...
Men vad hjälper det att stressa upp sig? När vi hade terminsuppstart sa vår chef att ibland är det ok att fuska när det är lite för mycket i kalendern. Hon menade inte att vi skulle nöja oss med att göra ett dåligt jobb eller att vi skulle bryta mot reglerna. Det är inte bra för någon. Vad chefen menade var att ibland kan vi "fuska" lite med förberedelserna inför en arbetsuppgift och lita på oss själva att vi är professionella nog att utföra en uppgift utan att ha planerat in i minsta detalj. Jag tycker att det känns som ett bra råd, speciellt om man har en tendens till att vara perfektionist och övergöra saker och ting.
Jag har förresten tagit upp en gammal dröm och börjat måla. På staffliet står en liten canvasduk med en påbörjad akryltavla. Måleriet kommer nog aldrig att bli min huvudinkomstkälla, det ser än så länge ut som något som de små barnen på förskolan skulle kunna åstadkomma. Mitt måleri stannar nog på en nivå där det mer handlar om processen och att varje tavla blir ett sätt att få ur sig saker som ligger på hjärtat för tillfället. Hur som helst så är det rätt skönt att få måla lite!
Nästa helg är det dags för skördefest här i trakten. Det innebär att lokala entreprenörer av olika slag visar upp sin verksamhet samtidigt som det är en del andra arrangemang. Min fru och jag skall vara med i år. Frugan skall ställa ut och förhoppningsvis sälja en del av sitt hantverk och jag skall laga friluftsmat. Jag skulle känna mig väldigt lugn om det inte vore för det faktum att jag skall tillbringa hela nästa vecka i Åre med jobbet. Vi åker tidigt på måndag morgon och kommer hem natten mot lördag, alltså precis innan skördefesten äger rum. Med andra ord måste det mesta av mina förberedelser vara gjorda senast nu på söndag. Inte blir det bättre av att fredagen och lördagen som kommer nu måste ägnas till att hjälpa min far som har fått problem med hälsan. Nu fick jag nästan lite ont i magen bara av att tänka att det är lite mycket att göra...
Men vad hjälper det att stressa upp sig? När vi hade terminsuppstart sa vår chef att ibland är det ok att fuska när det är lite för mycket i kalendern. Hon menade inte att vi skulle nöja oss med att göra ett dåligt jobb eller att vi skulle bryta mot reglerna. Det är inte bra för någon. Vad chefen menade var att ibland kan vi "fuska" lite med förberedelserna inför en arbetsuppgift och lita på oss själva att vi är professionella nog att utföra en uppgift utan att ha planerat in i minsta detalj. Jag tycker att det känns som ett bra råd, speciellt om man har en tendens till att vara perfektionist och övergöra saker och ting.
Jag har förresten tagit upp en gammal dröm och börjat måla. På staffliet står en liten canvasduk med en påbörjad akryltavla. Måleriet kommer nog aldrig att bli min huvudinkomstkälla, det ser än så länge ut som något som de små barnen på förskolan skulle kunna åstadkomma. Mitt måleri stannar nog på en nivå där det mer handlar om processen och att varje tavla blir ett sätt att få ur sig saker som ligger på hjärtat för tillfället. Hur som helst så är det rätt skönt att få måla lite!
torsdag 25 augusti 2011
Med hela hjärtat - hela tiden - alldeles bestämt!
Det förra inlägget här på bloggen skrevs i en period av fullständig ledighet och inte många kravmoln på himlen. Vi har haft det riktigt skönt på semestern hela familjen. Det blev en tid av ledighet där vi verkligen kunde göra precis så lite eller mycket som vi ville. Det varierade en del från dag till dag kan jag säga. Några veckor av att inte göra så mycket alls, lite tid av blandad sysselsättning och en veckas ganska intensivt semestrande bla på Legoland i Danmark.
Nu är förutsättningarna lite annorlunda, sedan i måndags är hela familje igång igen med arbete, skola och andra engagemang. Jag kan säga att det var ingen mjukstart direkt. Det tidigaste jag har avslutat mina åtaganden den här veckan är 21:30 och veckan har även inneburit två resor till Göteborg och en resa till Vänersborg. Fredagen är dagen som är lugnast den här veckan då även helgenär ganska fulltecknad. Men jag gillart!!
Jag har den stora förmånen att få ägna mig åt de saker som jag älskar och brinner för mest i hela världen tror jag både yrkesmässigt och på fritiden. I kväll har jag till exempel fortbildat mig i HLR med AED, eller Hjärt & Lungräddning med stöd av en Hjärtstartare om man inte kan alla förkortningar. Flera saker gör att hjärtat känns alldeles varmt efter en sådan kväll. Dels fantastisk gemenskap med goa kollegor och dels det faktum att jag får vara del i ett arbete som faktiskt räddar liv. Jag har genom året utbildat ett par hundra personer i HLR och vem vet om någon av dessa är med och räddar ett liv.
En del kan nog tycka att tempot en vecka som denna är en aning för högt. Men å andra sidan har jag perioder då tempot är väldigt lågt. Dessutom tror jag att om man gör det man brinner för och gör de helhjärtat med glädje så fungerar det rätt bra. "Låt hjärtat vara med, glöm för all del inte det" som sången säger.
Nu är förutsättningarna lite annorlunda, sedan i måndags är hela familje igång igen med arbete, skola och andra engagemang. Jag kan säga att det var ingen mjukstart direkt. Det tidigaste jag har avslutat mina åtaganden den här veckan är 21:30 och veckan har även inneburit två resor till Göteborg och en resa till Vänersborg. Fredagen är dagen som är lugnast den här veckan då även helgenär ganska fulltecknad. Men jag gillart!!
Jag har den stora förmånen att få ägna mig åt de saker som jag älskar och brinner för mest i hela världen tror jag både yrkesmässigt och på fritiden. I kväll har jag till exempel fortbildat mig i HLR med AED, eller Hjärt & Lungräddning med stöd av en Hjärtstartare om man inte kan alla förkortningar. Flera saker gör att hjärtat känns alldeles varmt efter en sådan kväll. Dels fantastisk gemenskap med goa kollegor och dels det faktum att jag får vara del i ett arbete som faktiskt räddar liv. Jag har genom året utbildat ett par hundra personer i HLR och vem vet om någon av dessa är med och räddar ett liv.
En del kan nog tycka att tempot en vecka som denna är en aning för högt. Men å andra sidan har jag perioder då tempot är väldigt lågt. Dessutom tror jag att om man gör det man brinner för och gör de helhjärtat med glädje så fungerar det rätt bra. "Låt hjärtat vara med, glöm för all del inte det" som sången säger.
tisdag 2 augusti 2011
Carpe Diem - Fånga dagen
Dagen idag har varit en blandad dag. Hela familjen är ledig, jag är i mitten av en fem veckor lång semester, barnen har sommarlov och frugan är hemma på heltid. Planen för dagen var att åka och handla på morgonen och lite senare skulle barnen leka med kompis. Sängen var lite för skön och vi kom inte iväg som vi tänkt oss. Det blev ett sånt där typiskt tillfälle då besvikelsen kunde ha slagit rot i oss vilket förmodligen hade lett till en dålig fortsättning på dagen. Men så blev det inte. När vi insåg att det höll på att bli fel tänkte vi om. Vi gjorde snabbt iordning en frukost som kunde avnjutas i bilen och var sedan i fas med våra planer igen.
Jag tror inte vi hittade så mycket av det som vi tänkt handla men hade en trevlig förmiddag tillsammans som familj. Efter besök i tre affärer kom vi hem med bland annat en pol i bagaget. Polen sattes upp på baksidan av huset och när kompisen anlänt påbörjades vattenlek i trädgården.
Ibland är det som om hela ens varande skriker att man bara behöver vara och inte göra en massa saker. Det har jag lite svårt för, jag klarar inte riktigt att slappna av utan drabbas av dåligt samvete om jag inte gör något av alla de saker som borde göras. Intellektuellt så vet jag ju att kroppen behöver villa men det är bara så svårt ibland. Jag antar att jag är en riktig pina sådana dagar, för jag är inte så trevlig då. Jag vill och behöver vila, samtidigt som jag drabbas av dåligt samvete för allt jag inte gör. Idag var en sådan dag och min fru var inte så glad över hur jag var. Jag lyckades dock ta mig samman och efter en stunds vila i fåtöljen och en shopingtur till staden på egen hand så var ordningen i mitt inre relativt återställd.
Dagen avslutades sedan med en kvällstur genom ett fantastiskt vackert Svenskt sommarlandskap och kvällsmat vid slussarna vid Hajstorp. Vi åt en god matsäck och hade en smått magisk stund tillsammans som familj.
Vad vill jag nu säga med detta? Den här dagen hade många tillfällen att misslyckas. Vi kunde ha erkänt oss besegrade redan på morgonen och låtit besvikelsen över brustna planer gripa tag i oss. Vi kunde ha blivit besvikna på att det vi eftersökte inte fanns i en enda affär som vi besökte i stan. Jag kunde ha blivit begravd i min egen otillräcklighet och deppat ihop i allmän självömkan. Vi hade kunnat säga när kvällen närmade sig att nu går vi in och äter vår kvällsmat framför TV som vanligt.
Men vi gjorde inte det, vi fångade dagen istället. När det inte blev so vi tänkt oss tänkte vi om och fick en spännande utflyktsshopingtur på förmiddagen. Jag tillät mig själv att vila och gav mig lite egentid i affären. Vi gjorde kvällen till en kväll värd att minnas tillsammans. Inget av det vi gjorde var vare sig så svårt eller dyrt. Vi fångade dagen helt enkelt!
Jag tror inte vi hittade så mycket av det som vi tänkt handla men hade en trevlig förmiddag tillsammans som familj. Efter besök i tre affärer kom vi hem med bland annat en pol i bagaget. Polen sattes upp på baksidan av huset och när kompisen anlänt påbörjades vattenlek i trädgården.
Ibland är det som om hela ens varande skriker att man bara behöver vara och inte göra en massa saker. Det har jag lite svårt för, jag klarar inte riktigt att slappna av utan drabbas av dåligt samvete om jag inte gör något av alla de saker som borde göras. Intellektuellt så vet jag ju att kroppen behöver villa men det är bara så svårt ibland. Jag antar att jag är en riktig pina sådana dagar, för jag är inte så trevlig då. Jag vill och behöver vila, samtidigt som jag drabbas av dåligt samvete för allt jag inte gör. Idag var en sådan dag och min fru var inte så glad över hur jag var. Jag lyckades dock ta mig samman och efter en stunds vila i fåtöljen och en shopingtur till staden på egen hand så var ordningen i mitt inre relativt återställd.
Dagen avslutades sedan med en kvällstur genom ett fantastiskt vackert Svenskt sommarlandskap och kvällsmat vid slussarna vid Hajstorp. Vi åt en god matsäck och hade en smått magisk stund tillsammans som familj.
Vad vill jag nu säga med detta? Den här dagen hade många tillfällen att misslyckas. Vi kunde ha erkänt oss besegrade redan på morgonen och låtit besvikelsen över brustna planer gripa tag i oss. Vi kunde ha blivit besvikna på att det vi eftersökte inte fanns i en enda affär som vi besökte i stan. Jag kunde ha blivit begravd i min egen otillräcklighet och deppat ihop i allmän självömkan. Vi hade kunnat säga när kvällen närmade sig att nu går vi in och äter vår kvällsmat framför TV som vanligt.
Men vi gjorde inte det, vi fångade dagen istället. När det inte blev so vi tänkt oss tänkte vi om och fick en spännande utflyktsshopingtur på förmiddagen. Jag tillät mig själv att vila och gav mig lite egentid i affären. Vi gjorde kvällen till en kväll värd att minnas tillsammans. Inget av det vi gjorde var vare sig så svårt eller dyrt. Vi fångade dagen helt enkelt!
onsdag 20 juli 2011
Glad och lycklig!
Jag är en glad och lycklig man! Det har nu gått tre dagar på min semester och vi har 32 dagar ledigt kvar hela familjen. (Jag börjar jobba samma dag som skolan börjar och barnen har nedräkning varje dag.) Det är inte så att jag ogillar mitt jobb och att det är skönt att slippa gå dit, snarare tvärtom. Jag älskar mitt jobb och går dit med glädje. Mitt jobb är nästan som ett "hittepå jobb" som Underbara Clara skulle uttryckt det. Jag har väldigt bra kollegor och väldans spännande arbetsuppgifter. Jag har svårt att tänka mig något bättre jobb, men just nu är jag bara så lycklig att få vara ledig med min familj under fem hela veckor.
Fem veckor då alla i familjen kan göra saker som vi tycker om tillsammans är så lyxigt. De första dagarna har ägnats åt lite allmänt fixande i hushållet, allehanda skapande verksamhet och en hel del omsorg om tösen som varit rätt krasslig. Men framför allt har det varit dagar då ingenting speciellt har stått på agendan och vi har kunnat göra det vi vill (iofs lite begränsat av dotterns krasslighet men ändå..). Det är rätt viktigt att vi tar oss tid för att bara vara ibland, tid för att göra precis vad vi vill och inte ha dåligt samvete, vare sig för det vi gör eller för det vi inte gör. Jag tror att det vi inte gör, oftare ger oss dåligt samveten än det vi gör. Hur som helst semester med nära och kära är rätt skönt. Vi får se vad övriga 32 dagar kan ha i sitt sköte!
Fem veckor då alla i familjen kan göra saker som vi tycker om tillsammans är så lyxigt. De första dagarna har ägnats åt lite allmänt fixande i hushållet, allehanda skapande verksamhet och en hel del omsorg om tösen som varit rätt krasslig. Men framför allt har det varit dagar då ingenting speciellt har stått på agendan och vi har kunnat göra det vi vill (iofs lite begränsat av dotterns krasslighet men ändå..). Det är rätt viktigt att vi tar oss tid för att bara vara ibland, tid för att göra precis vad vi vill och inte ha dåligt samvete, vare sig för det vi gör eller för det vi inte gör. Jag tror att det vi inte gör, oftare ger oss dåligt samveten än det vi gör. Hur som helst semester med nära och kära är rätt skönt. Vi får se vad övriga 32 dagar kan ha i sitt sköte!
Jag har en ny blogg...
Jag har en ny blogg på gång! Inte för att jag är så bra på att hålla igång denna, inte alls då jag nog är en av världshistoriens sämsta bloggare. Den här bloggen "Min horisont" som ni nu befinner er på har sitt syfte, även om jag inte uppdaterar så ofta. Den nya bloggen http://www.laga-ute.blogspot.com/ är mer av en projektblogg som handlar om ett av mina intressen.
Tjingeling!
Tjingeling!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
