Släpp det där mörkret

Tidigare misslyckanden har en tendens att ställa sig i vägen för framtida lyckanden men det måste inte vara så. Trots att det kan verka tufft och svårt så väljer vi faktiskt våra vägar framåt. Vi skriver nu ett nytt år i kalender och lite klyschigt så brukar man ju säga att med ett nytt år kommer nya möjligheter. Klyscha eller inte men det finns nog något djupt rotat i oss att vi människor rätt ofta behöver något att hänga upp våra beslut och ställningstaganden på. Då kanske ett tillfälle som övergången till ett nytt år är ett bra tillfälle att spegla sig själv och fundera över vad man ser och hur man vill att det ska vara. Jag bär på en längtan att få uttrycka mig och skriva mer. Kanske är 2024 året då jag kommer att ta några mer steg på den vägen. 

2023 var på många sätt en riktig känslomässig berg och dalbana. Många fantastiskt fina stunder men också stunder av total ångest och mörker. 2023 var året då jag tog tag i mitt psykiska mående, vågade vara öppen och ärlig både med mig själv och med min omgivning. En kombination av vänner, professionell hjälp och tron att få vila i något större har fört mig framåt. Det var en konstig och lite euforisk upplevelse att inse att jag hade några dagar i rad där jag inte tänkte suicidala tankar en endaste gång - för det hade varit en del av min vardag under så lång tid att det var det som var normalt för mig. När jag berättade om den upplevelsen för en vän så skrattade han till lite (med så mycket kärlek och trygghet i det skrattet) och vi kunde gemensamt konstatera att det jag kände kanske inte var det som han upplevde eller kände igen sig i. Men det fina var att han ändå vågade möta mig precis som jag är. 2023 är verkligen året då jag fått uppleva vad vänskap betyder och hur gemenskapen kan bära en igenom livets med och motgångar. Jag önskar att 2024 verkligen ska bli ett år som präglas av fördjupade relationer och roliga upplevelser med nya och gamla vänner. 

Betyder det att det alltid är bra dagar nu, att mörkret har fått ge vika i mitt inre? Nej - inte alls... Men jag bär med mig en erfarenhet om att även om man hamnar i den djupaste dalgång så kommer det ändå att vända förr eller senare och när man släpper in människor lite mer på djupet så behöver man inte vara ensam där i mörkret och kylan. Det ger hopp! 

Jag har den senaste tiden snöat in på Lars Winnerbäck och hans musik kan verkligen beröra. Vi delade en magisk kväll i Lidköping under hösten som gick och jag ser redan nu fram emot att få dela en sommarkväll på Trädgården i Göteborg nu i juli med hans musik. Låten Släpp det där mörkret är så fin:

Släpp det där mörkret
Snälla släpp det där mörkret
Det finns inget att se där
Det finns inget för nån
Bara släpp det där mörkret

Bara säg vad du tänker
Bara säg vad du känner
Det är din tur
Det måste vara din tur
Alla har sagt nu

Bara lämna allt på vägen
Eller häng det över mig
Ta ett tåg om det känns
Meningsfullt för dig

Men släpp det där mörkret
Försök å släpp det där mörkret
Det finns andra som kan vakta
Vid Mordor
Bara släpp det där mörkret 

Det är betydligt enklare sagt än gjort att släppa det där mörkret och ibland får man vara snäll mot sig själv och kanske acceptera att det för stunden känns rätt mörkt och svårt. Men det blir ljusare - solen och stjärnorna finns där även om de för stunden kan vara täckta av moln eller andra saker och därmed inte synliga för just dig och mig.